Foto: Måns Linde |
Örnsköldsvik har byggt upp nya låten från Lisa Jennifer. Det är den staden som hon sjunger om i Småstadssyndrom. Det är den som skapat den frustration som nog många kan känna igen sig i. Jag växte själv upp i Kalmar och även om jag på sätt och vis trivdes i det lilla så var det också lätt att känna att mycket blir samma efter ett tag. Det är svårt att sticka ut och allt tycks gå som i slowmotion medans man själv vill lägga sig själv och alla ens känslor längs en motorväg och bara få allting att gå lite fortare. Sen finns förstås samma slags känslor i en större stad, det kan vara svårt att hitta ett verkligt hem för en själv där med. Möjligheterna växer ofta på fler sätt dock. En storstad känns aldrig riktigt klar på samma sätt, tror jag.
Jag fann Lisas musik i samband med singeln Trötta rosor från en loser och jag gillade verkligen den dansanta singeln som bar på peppande rader om att det är bättre att låta hjärtat växa sig starkt någon annanstans än hos någon som först vill sänka det och sedan be om ursäkt genom att köpa rosor. Samma hitkänsla finns här.
Låten bubblar av frustration samtidigt som man känner viljan att verkligen kunna leva sitt liv till fullo - utan begränsningar. Lisa fortsätter imponera. Jag kände redan vid förra singeln Se mig att hon växer för varje släpp, hur hon låt efter låt verkligen färglägger sin egen värld mer och mer och filar på sitt eget uttryck. Småstadssyndrom är hennes starkaste färg hittills, trots färgerna som tycks saknas i platsen hon sjunger om.
Lyssna här nedan!