 |
| Foto: Douglas Sandberg |
Jag blev djupt berörd av Johanna Bruns The silence roar, vilket var det tredje vedträet som slängdes i elden inför den stora kommande brasan; hennes debutalbum. Skogen var verkligen en del av den låten. Man kände skogsstigarna under ens fötter och kände doften av träden krypa in i alla ens sinnen.
Även nya singeln Overcome får mig att tänka på skogen och den lite mer mystiska delen av den. Jag får lite känslan av att vara vilse i en stor skog. Det är på många sätt en sökande låt, en låt om att tänka för mycket och leta efter sin plats både fysiskt och psykiskt. Johanna är också fantastisk på att få människor att flytta in i ofta ensamma känslor. De mänskliga svårigheterna blir gemensamma. Tröst och förståelse växer sida vid sida.
Låten tar en promenad genom självtvivel och Johannas röst trollbinder en som vanligt, även i de vackra ordlösa partierna som lyfter låten än mer, än högre över trädtopparna.
Lyssna här nedan!
