 |
| Foto: Simon Bo Silverdahl |
Nelly Malous Alive, Déjá vu, One second är alla låtar som tonsätter mina kvällar ofta. Just Déjá vu har faktiskt varit en av mina mest mest spelade låtar sen den släpptes. Den både smärtar och belönar en med känslan som låten är inlindad i. Texten är som ett knytnäve, melodin liksom lindar in. Kontrasterna. Just flykten från det något destruktivt i livet till att verkligen vilja känna sig levande på egen hand är saker som präglar hennes texter. Samtidigt är det inte enkelt att köra ihjäl mörkret, det väjer lätt för ens försök. ”but no matter how I try…” som Nelly upprepar i slutet av Alive. Det är en sån där stund som jag vill spela gång på gång. Jag gillar upprepningarna, hur allting liksom borrar sig in i skallen.
Hennes musik är ofta rå, drömsk och dansant.
Senaste gången jag skrev om Nelly var när hon tillsammans med Valentina Orioli släppte låten I don’t need you anyway, vilket nog är det poppigaste arret som Nelly varit en del av. Låten var i alla fall fantastisk och hamnade på bloggens topplista över de 25 bästa låtarna förra året.
Nellys nya singel heter Take a snack och det är en låt som jag tolkar som att många känslor ska dövas ned och man ska aldrig vara för mycket. Den snabba hjälpen finns alltid där. Men ibland får man faktiskt vara för mycket och allt behöver inte ändras på snabbt. Alla människor är mångbottnade och pendlar mellan olika stadier. Och det är verkligen inte lätt att vara människa eller att ens bli vän med ens egen hjärna. Ibland behöver ens hjärna bara en dusch, en chans att röras om igen.
Låten doftar verkligen sena nätter och mörk klubb. Det är musik som får en att slippa hjärnan en stund samtidigt som texten tar en tillbaka just dit igen. Nelly berättar och ger mörkret ljuvliga käftsmällar gång på gång på ett både vackert och dansant vis.
Lyssna och kolla in musikvideon här nedan!
