Charta 77 - Den sista måltiden

Lugna ned er, klipp era naglar, sluta rivs, håll käften. Det är ord jag aldrig skulle yttra om Charta 77. Jag vill att texterna ska ha långa naglar, att de ska rivas och att de aldrig ska hålla käften. De ser faran för andra med hur samhället byggs och stänger in folk, liksom stänger ute. Jag får ibland frågan om vad som spelar roll i livet och jag återkommer alltid till gemenskapen. Det är där någonstans, i just de orden, allt det viktiga samlas. Den skapar barriärer mot sånt man vill bort ifrån, ensamheten, rotlösheten, knivar som kastas mot människors ork, mot människors glädje. Man vill bara fly till något annat och det är lätt att bli jävligt arg när man tänker på hur samhället formas allt mer. 

Jag har sällan hört Charta 77 så arga och råa som de låter här på Den sista måltiden. Visst, lyssnar jag på Välfärdens avfall så är väl detta en annan slags råhet men den är sprungen ur samma spruckna knogar, ur samma eld, ur samma röst som aldrig tystnar mot orättvisor. Jag längtar redan efter att skrika med i ptSD live. Inledningen på albumet är en allsångsvänliga dänga som det verkligen ryker om. En riktig käftsmäll faktiskt. Efterföljande Vem fan är Liberal? är mer melodisk och bygger vidare på vad mycket av albumet handlar om, att just Liberalerna gärna bytte in murar mot makt och bytte ut anständighet mot att få sitta i fyra år och regera. Tyngden i musiken fortsätter även här, även om den är mer melodiöst tung. Det stämmer även bra in på Andra platsen som har en älskvärd text med fina blinkningar till Karin Boye och hennes dikt I rörelse. Ibland är det viktigt att inte vara i rörelse hela tiden. Det är först när man stannar upp som livets värden hinner ta plats i ens tankar. 

Låt oss landa nu bjuder på albumets lugnaste minuter i form av en duett med Jesse Leroy från Krigsstigen. Det är inte där albumet är som starkast, men det är fint med en låt som sticker ut på ett fint sätt. Jag gillar att låten är en duett och att den har håller handen med föregående I rörelse. Att stanna upp och landa i livet. Jesses röst kontrasterar fint med Pers dito. Blunda är en låt som jag inte föll för med en gång men plötsligt så skapade den flera gaspedaler i min kropp och till slut ville jag bara trycka in dem allihop och skrika. En väldigt smittande refräng i en återigen relativt smutsig och rivig ljudbild. Tid-Övertid är ytterligare en smocka mot Liberalerna som inleds lugnt innan det brakar loss. Texten är återigen av hög klass och så är det genomgående på albumet. Charta 77 har ögon för samhället och dess utveckling. De ser sprickorna och i låten fyller de återigen upp allsångs-skriken i refrängen. Är det här sista måltiden ska alla våra depåer vara fyllda. Vi ska inte lämna tallrikarna förrän alla glöder, förrän alla är lika arga. 

Efterföljande Brev från fronten får mig att påminnas lite om Charta kring Tecken i tiden. Jag gillar verkligen Pers mer berättande röst i verserna, som klippt och skuren för att berätta historier för oss alla. Det är underbart. Ritning på ett luftslott innehåller flera fina detaljer, som en fantastisk text men musikaliskt fastnar jag inte riktigt. För mig så lyfter den inte. Jag tycker den något ökade intensiteten i slutet leder låten i en klart bättre riktning dock. 

Albumet lyfter dock i de två sista låtarna, Förlorar mig själv igen och Vad är lycka? De är båda relativt snabba och melodiöst drivna låtar. Den förstnämnda har en refräng som liksom hamras in i en på ett behagligt sätt medan Vad är lycka? är en låt som växer för mig och som blir en fin avslutning på ett album som visar att Charta 77 har kvar allt jag alltid älskat med dem. Känslorna, utbrotten, ilskan kommer i andra former idag, anpassade efter tidens gång, men det är fortfarande väldigt bra. 

Jag är glad att jag på många sätt har fått växa upp med Charta 77 och att vi åldras sida vid sida. Detta är något av det bästa som bandet har släppt och texterna är rakt igenom fyllda av både tänkvärdheter och lysande metaforer. En lång lyste det här bandet upp mina tonår. Jag är glada att ni fortfarande skiner. Särskilt för de som samhället helt vill dölja solen för. Ni lyser även upp sprickorna i just samhället på ett utmärkt sätt.

Lyssna här nedan!