Tre singlar från Wilma Holmes har det hittills blivit. Snart är albumet Intruder här. Senaste singeln heter Out of touch och jag måste säga två saker i samband med senaste singeln. Wilma har ett speciellt sätt att kommunicera i sin musik och sällan har jag blivit så berörd eller känt att jag förstår ordlös kommunikation så bra som hos Wilma. Det andra är att jag tänker på hur jag gärna skulle vilja höra Wilma sjunga i en skog nånstans eller i en enslig kyrka. Mystiken från skogen finns i hennes röst och jag tror akustiken i en kyrka hade byggt på ytterligare känslor i hennes redan så otroliga låtar.
Både i debutsingeln Called you up och här så har de ordlösa partierna känts som språng på fria öppna fält. I Build yourself a house så togs man mer med till en trolsk skog. Oavsett så bidrar hennes låtar till så mycket tankar och minst lika mycket känslor. Det är oerhört fint.
Rösten är som vanligt fylld av trygghet, den är som gjord av två armar, ett levande ljus och en filt. Musikaliskt påminns jag stundtals om Vilma Flood även om deras sångstil skiljer sig åt en del men båda två är fantastiska på att förmedla alla slags känslor. Det finns verkligen en röd tråd genom allt vi hört från Wilma hittills. Hon målar upp mystiska vackra bilder. Texterna klädda i vemod följs åt. Stundtals påminns jag om sagor, filmer jag sträcksåg när jag var liten där friheten och byggandet av att bli människa började i skogen. Det var där förståelsen fanns att hitta. För en själv och för världen i stort. Det här är perfekt musik för att, som man sa förr i tiden, ”kura skymning”, det är en fin bädd för ens längre tankar.
Lyssna här nedan!
