 |
| Foto: Press |
Tuva Palmeklint från Stockholm har precis släppt sin debutsingel. En singel om en relation, ett vi som håller på att bli till ett då, till något som bara rinner ut i sanden. Kanske var det bara ord. De var stora när de uttrycktes men såhär i efterhand betydde de orden kanske inte så mycket. Kanske ger man själv bensin till relationen medan den andra gör hål i tanken. Viljan finns bara från den ena parten, de stora orden ekar tomt.
Tuva har tidigare hållit sig mer i bakgrunden i samarbete med andra artister, men tittar man på Youtube till exempel så har hon bland annat lagt upp en fin tolkning av Bonnie Raitts I can’t make you love me. En låt som verkligen visar upp att Tuva har ett verktyg i sin röst och att hon med den lyckas bygga upp en fin stämning. Hon har en röst som, anser jag, inte ska döljas bakom massa effekter, bakom massa skrammel. Musiken ska vara mer som en duettpartner och Tuvas röst ska stå i fokus. Precis så är det på singeln Det var bara ord.
Det är en soulig låt vi får med en fin intensitet i refrängen, fulladdad med känslor. Kören i refrängen bidrar med en extra dynamik och jag får dels en filmisk känsla, dels en touch av 80-tal - men en fräsch fjäderlätt touch. Jag gillar när blåset kommer in och hämtar styrka där ifrån. Liksom den gör från kören. Tillsammans får vi en helhet som är fantastisk. Om Tuva fortsätter såhär så har vi en ny stjärna som sent kommer slockna i Stockholmsnatten.
Lyssna här nedan!
