 |
| Foto: Helena Pataki |
Jag vet inte om det hade kunnat sluta på ett annat sätt. Diza Guava inledde sin karriär med flera toppar och har sedan dess fortsatt att vara just på toppen. Det har hela tiden varit nyfiket och utforskande, hela tiden varit öppet och rakt. En tvåfilig väg rätt in i ett känsloliv. Två filer då vi ofta möts av olika perspektiv. Så är hennes debutalbum Autokritik.
Ofta handlar det om gränser och att ibland gå emot dem. Att anses vara ”för mycket” och att göra saker man inte vill. Att bli pratad om, men inte med.
Det finns mycket dömande i samhället, att gå omvägar förbi fakta och baktala istället, sprida rykten. Fakta blir som en uppmaning att aldrig ta genvägar när det kommer till kommunikation, att kolla fakta innan man dömer. Ljudbilden och texterna är rika, både på känslor och på nyanser. Dizas röst växlar ofta i låtarna, mellan självsäker till osäker, mer skör och stillsam. Den växlar i tempo, från sång till stillsam läsning ut till lyssnarnas öron.
Jag har älskat de tidigare singlarna Tempo, Fakta, Ktrl och Hysteria och hela albumet är en färggrann och slingrig väg över händelser som påverkar kroppen och psyket på olika sätt. Här har hjärtat både en kniv och en lekpark i sig, allvaret och lekfullheten går i armkrok genom albumet. Ktrl och Fakta är fantastiska ballader. De är klädda i svart kavaj och beskriver det kalla i både oss människor och hur vi ter oss i samhället i stort. Sen öppnar Dina upp kavajen i låtar som Tempo och Turndown. Den sistnämnda är det bästa som Diza gjort. Den är en bioduk av känslor och detaljer, vridningar och växlingar. När jag går förbi spegeln med Tempo och Turndown i bakgrunden så ser jag mig dansa och dansa och dansa.
Många av texterna dyker ner i tankar kring relationer. Att hitta någon som är rolig, som är som en själv. Som passar in i ens liv och ens behov. Det handlar om ensamheten som kommer av att aldrig riktigt hitta det där, att istället gå hand i hand med vilsna tankar. Hur hanterar man det?
Ofta hör jag ett sökande i Dizas rader och att sökandet efter det fina börjar i att gå igenom vad som inte fungerat tidigare. Soundet är unikt, liksom Dizas röst, liksom hennes sätt att göra bangers av känslor som är svåra att hantera för vem som helst. Det här är ett debutalbum som många kommer se som en klassiker om några år. Tack för att du bjuder in oss till din själ, Diza.
Lyssna här nedan!
