Stegets senaste låt Vem ska rädda mig? andas i tre minuter. Det är en låt där regnet öser ned men Matilda Sjöströms röst bidrar samtidigt med tak över huvudet. Det här är musik för kvarteret, mitt hjärtas kvarter. Min själs. Steget har varit med mig så länge. De har varit min dagboks blad, mina promenader hem, när jag stängt ute grannen på spårvagnen som skrikit för högt - då har de flyttat in i mina hörlurar. Jag älskade albumet Ösregn & Kärlek som utöver ett vackert omslag innehöll så mycket av det som utgör oss till människor. Det finns mycket sorg och vemod i texterna men framför allt tröst och ögon. Texterna ser de ensamma, de söndriga och väjer inte undan för blåmärkena, för det som skaver. Och Matildas röst går alltid klädd i hjärta upp och ned till. Och Nils Dahls pianospel innehåller samma organ, lika pumpande, lika innerligt.
Nya låten Vem ska rädda mig? är en soulig ballad som handlar om att vara ”för ärlig på fyllan” och där någons hjärta verkar upprivet, fylld till bredden av sorg. Om att få ut någon ur skallen när hjärtat slår så hårt. Det är förstås inte särskilt enkelt, när hjärtat pumpar in personen och hjärnan försöker tränga bort den. Och Matilda sjunger gång på gång sitt eget namn i refrängen vilket gör att låten känns än mer personlig, än mer sann. Det är otroligt fint och jag njuter hela andningen igenom. Alla tre minuter.
Lyssna här nedan!
