 |
| Omslag: Anthony Tian, Elvira Varghans |
Vilket livsbejakande album som Petter Alatalo bjuder oss på i Dumskallarnas vind. Här är pianot golvet i huset som utgör albumet och det är känslor från golv till tak, från vägg till vägg. Här finns ingenting som håller tillbaka. Det här är skärvorna från drömmarna och från livet i sig till dess toppar. Jag älskade ju titellåten som också var första singeln ut i januari. Jag beskrev låten som full av insikter, som en korg bredvid nattduksbordet, full av insikter ifrån livet. Låten bar på ett poetiskt lugn och jag skulle säga att även albumet i stort är ett litterärt mästerverk, utöver det musikaliska, som är minst lika starkt. Ju äldre man blir desto mer funderar man över hur livet har tett sig, man samlar dess rester. Gör vissa av dem till fina minnen, andra till erfarenheter att gå vidare ifrån och lära sig något från dem. Lärdomar. Ibland kan man känna att man saknar täckning i samhället, att man själv inte hittar någon plats i ett samhälle som bara premierar att växa snabbt. Man längtar efter gemenskapen, efter någon som delar samma skärvor och sprickor som en själv. Samma damm.
De där tankarna möter mig på albumet. Jag tar dem i hand. Jag känner igen mig så väl. Det är jazz klädd för en kvällspromenad genom vemodiga gator, genom vemodiga minnen, genom sprickor, genom det som fyllt igen sprickorna. Längs promenaden möter Petter Franska Trion, Kjell Höglund och John Holm.
Vid mitt varma hjärta är en ljuv jazzig visa. Likaså När min älskling där Petters röst fylls av känslor över de dryga fem minuterna. Jag blir rörd. Överlag är det nattmusik det här, musik att sitta och möta mörkret med. Himlens och kanske ens eget.
Petter viskar nästan fram orden, det gör dem nästan ännu större. Man lyssnar med andakt. Man spetsar varje öra, varje känsla. Det är ofta ödsligt och kalt, de landskap som bär texterna men de där landskapen, de där känslorna som Petter uttrycker, de insikterna han fått och delar med sig av - det är bara några av förklaringarna till varför detta kommer vara ett av årets bästa album. Ibland bara känns något. Viss musik träffar en som en blixt.
Lyssna här nedan!
