Musikminne från NicoleK

Foto: Press

NicoleK från Örebro släppte singeln Plastic tears nu i början på februari. Hon vandrar mellan olika genrer och olika språk. De röda trådarna hittar vi i hennes fantastiska röst och i hennes utforskande av känslor. De som syns tydligt och de som gömmer sig längre in. Idag gästar hon bloggen för att dela med sig av ett musikminne! 

När jag var liten sjöng jag hela tiden, alltid! Det kunde inte vara tyst en minut innan jag började vissla eller sjunga på något som fastnat i huvudet. En dag tog min mamma mig till en kyrka som hade en kör, en super kristen kör. Mamma tyckte det va jättebra för då kanske jag även skulle hitta Gud och bli ett snällt barn. Men tänk vad fel hon hade! Jaja, det är en annan historia. 

Tillbaka till kören, först och främst så var jag den enda av alla barnen som var mixad med svart krulligt hår och alla andra var blonda och söta. Och givetvis hade jag även den mörkaste rösten av alla, när jag var liten pratade jag mycket mörkare för jag gillade inte att prata så mycket så när jag väl sa något var det lättare att prata tystare med en mörkare röst. Oavsett så gillade inte den där körfröken mig. Hon gömde mig längst bak, bakom de allra längsta så jag inte syntes till. Hon bad mig mima istället för att sjunga för min "manliga röst", som hon kallade den, skrämde folk och det passade inte in. 

Efter ett tag var jag så ledsen och tänkte att jag nog inte skulle sjunga mer. Och det gjorde jag inte på många år. Men sen när jag kom upp i tonåren och började intressera mig mer för musiken och lyssnade på många olika artister så drogs jag till artister med sina egna unika röster och nerver. Det var ingen specifik som jag gillade så, men det fanns något hos alla. Och ju mer jag hörde ju mer lärde jag mig att det finns inga regler att du inte får ha för mörk eller ljus röst eller kring hur du sjunger, du kommer alltid kunna nudda någon med att vara precis den du är. 

Jag började sjunga efter det, tog lektioner hos en ordentlig sångpedagog för att lära mig använda alla register i rösten och hur man blir mer säker i sig själv med hur ens egna röst fungerar. Allt det här blev resultatet av att jag idag tycker det är så viktigt för mig att jag får vara fri i mitt skapande av musiken. Jag älskar verkligen att sjunga och att det mer ska kännas än att låta perfekt.

/ NicoleK

Lyssna på Plastic tears här nedan!