 |
| Omslag: Jonas Martinsson, Foto: Petronella Hedberg |
Jag lyssnar på Vinden om och om igen. Låten som finns på Johans Hedbergs EP, är strålande vacker. Ett sju minuter långt rop till själen. Det finns något både vemodigt och vackert med blåsinstrument och i Vinden passar det verkligen in med blås (no pun intended!). Nils Bergs klarinett förför, gör en ledsen och skänker en tröst på samma gång. Johans storhet ligger annars mycket i raderna han skriver. Hans berättelser och betraktelser om människor, detaljer och samhället i stort. När jag lyssnar på de fyra låtarna så återkommer mina tankar ofta till att jag skulle vilja läsa en roman av Johan eller att han skrev manus till en film. Han har ett öga för detaljer och för att se människor på riktigt. Det är inga stora gester och filter utan ögonblicksbilder från verkligheten som den ter sig för de allra flesta.
”våra gator har nåt annat av värde som de aldrig kan köpa” sjunger han i avslutande Felia. Jag tolkar det som en låt som flyr från alla måsten och förväntningar, det finns andra värden i livet än saker som bara ska bli större, mer och längre. Överlag ser jag att EP:n i stora drag söker efter ett nytt sammanhang och att det kan vara svårt att hitta nya ju äldre man blir. Johans hjärta döljs inte bakom någonting, han skriver självutlämnande om bland annat vad man ska göra med sig själv när barnen flyr hemmet. Visst är det ensamt utan dem? Det blir lätt att man ringer upp hela stan i jakten på ett sammanhang.
Musikaliskt är det ofta långsamma steg genom historierna som berättas, melodierna lunkar på vackert och med nyanserade steg. FYHT är den som springer snabbast. Texten, om en slags hatkärlek till hemstaden, är både detaljerad och fantastisk. Detta är en EP där berättelserna fångar mig och att de har klätt upp sig i suverän popmusik är förstås ett extra plus.
Lyssna här nedan!
