 |
| Foto: Johanna Pettersson |
Jag minns att jag träffade Moa Lignell strax efter att hon varit med i Idol, där hon slutade på tredje plats. Jag minns hennes ödmjuka framtoning och jag har alltid tyckt om Moas musik och det känns som att hennes röst bär fyra väggar och en fåtölj att krypa ned i. Man känner sig hemma, helt enkelt och hennes röst värmer. Även om jag lyssnat i timmar på hennes engelska låtar, främst på senaste albumet Oh daughters (2020) så kände jag att Moa satte sig närmare när hon sjöng på svenska på Det lilla vemodet.
Jag har alltid tyckt att Moa är som bäst i det avskalade, lugna med två ingredienser; en gitarr och hennes säregna röst. Samtidigt känns det än mer innerligt när texterna är på svenska. Lyssna på Klassiska ballader exempelvis, en låt klädd i piano och Moas röst inreder känslorna, ger dem dess rätta platser i musiken. Söder om söder är också en pärla, en låt där saknad tar plats, där där det är jobbigt om någon bär samma schampo som den man saknar. Plötsligt är man på andra sidan. Långt ifrån den man älskade. Det kan kännas som en annan värld och på många sätt är det förstås det. Duetten med Ane Brun är förstås som ett stjärnfall att njuta av, ett själsligt fyrverkeri mellan två glödande röster. Fantastiskt.
Hennes senaste singel heter Dit jag går och jag skulle säga att det är en av de finaste låtarna vi kommer höra i år. Moas röst i kombination med gitarr och munspel i en låt om en kärlek som var och livet som går vidare. Vad kommer hända när man ses igen och vad ska man svara på alla frågor? Det finns inga onda känslor, utan man vill det bästa för personen, samtidigt som alla känslor finns där runtom i kroppen. Vad ska man göra med alla känslor? Oavsett vad som händer så fortsätter man bära med sig allt som hänt, i ett bagage, i ens kropp, i ens kommande beslut som man ska fatta. Hon fångar verkligen livet och känslornas gång i en låt som jag gärna lägger mot öronen flera gånger om dagen.
Lyssna här nedan!
