Årets bästa album släpptes av Sole Gipp Ossler. våra liv är ett album som präglas av möten och kontraster - och en fantastisk skönhet. du jag tiden är årets bästa låt och intensiteten som präglar den i slutet skapar nästan ärr i själen. Det känns så mycket. Albumet ställer många frågor. Vem är man med någon? Vem är man utan någon? Det är ett album som är färgat av livet och dess svårigheter men som hela tiden bärs av en slags kram i form av Soles röst. ”Jag tror inte livet är menat att förstå” sjunger hon på albumet och nog är det kanske så. Men förståelsen skapas i att flera känner just samma sak och Sole sätter orden på det på ett unikt sätt.
2. Samling - Autisten
Samlings fjärde album är bandets starkaste hittills. Hela albumet är som en verklighetsflykt. Kanske i form av droger, av drömmar, av att bara ha tankarna någon annanstans. Oavsett så är de levande texterna något av det bästa som skrivits i Sverige på länge. Låtar som Hjärtat som en slägga, Pappa och Det bara är så går på repeat här hemma och Samlings musik är ett plagg som min hjärna gärna vill bära, gång på gång. Det är så okonstlat och rakt, så fantastiskt bra.
3. Division 7 - Paradis Garage
Jag beskrev Paradis Garage som en kommande klassiker. Redan innan det släppts faktiskt. Singlarna lovade mycket. Jag älskar att bandet har fångat replokals-rivet och live-energin så väl på albumet. Det är en fröjd att få lyssna igenom de 12 låtarna. Tungan ute i regnet och Ingen ängel är låtar som borrar sig in i ens själ och stannar där för alltid. Max Söderholm i bandet har själv sagt att ”vi är bäst på det vi gör” och så är det på många plan. Det finns inget band som så väl lyckas fånga känslan från replokalen, känslan av att allt sker live som just Division 7. Det är ett explosivt band.
4. The National - First two pages of Frankenstein
The National har släppt två album i år som på vissa sätt hör ihop. Laugh track kom några månader efter FTPOF. Jag har själv saknat det lite råa National, många låtar kan låta fantastiska live men samma energi och intensitet fångas inte alls på skiva. Division 7 lyckas klart bättre där. Ett exempel är Eucalyptus vars intensitet live är helt fantastisk och det är en av The Nationals absolut bästa låtar. Live. Här på albumet är det fortfarande en stor låt, men jag önskar att den var rivigare och mer desperat. Nu är albumet ändå fantastiskt och trots att Laugh track innehåller låten Smoke detector, som innehåller just det där rivet som jag eftersökt, så är FTPOF ett bättre och mer jämnt album. Tropic morning news blev min mest spelade låt under året. Det säger en hel del. Här finns flera fantastiska låtar som gör det till en av The Nationals bästa samling låtar på länge.
5. Ævestaden - Solen var bättre där
Det här albumet var det mest svårplacerade på listan. Det är ett album vars toppar är högre än nästan något annat musikaliskt det här året. I exempelvis Motorbåt är det lätt att bara drömma sig iväg och njuta. Bandets musik är egensinnig och unik på många plan. Albumet är verkligen en slags blomsterbädd för själen. Ett album som ger en ro. Blandningen av folkmusik, indiepop och elektronisk musik skapar något nytt som fick mig att bli helt hänförd. Det är ett besök genom bandets universum som man aldrig kommer ångra, som man genast vill tillbaka till.
6. Nära Döden - Slänger ingenting
Första gången jag hörde bandets första singel Hur är det fatt? så blev jag lycklig. Jag lyssnade på låten flera gånger dagligen på högsta volym. Titelspåret på bandets debutalbum ger mig samma känsla. Punkig energi blandas med vardagsnära texter kring relationer och att växa upp. Många av texterna, när albumet kom, berörde mig känslomässigt på ett personligt plan och albumet har varit både en slags tröst och en käftsmäll för mig. Det är väldigt fint så.
7. I’m Kingfisher - Glue
Jag älskar när Thomas Jonssons I’m Kingfisher närmar sig jazzen i hans mänskliga musik. Han är fantastisk på att fånga livets gång och dess olika stationer i sina texter. Samarbetet med bland annat Vilma Flood och Bebe Risenfors skapar en extra dynamik på albumet. Licking up my wounds är min favorit hittills med Thomas. När känslomässig styrka möter en rökig bar. Just den där stämningen.
8. Fågelle - Den svenska vreden
Klara Anderssons Fågelle påminner till viss del om SOLE i sin musik. Det är eget, experimentellt och en slags undersökning, en nyfikenhet kring mänskliga beteenden. Albumet bygger mycket på stämningar och olika ljud. Fågelle skapar en värld, ett eget universum där allting kan bli till ett instrument. Tågräls och fågelsång. Texterna är mångbottnade och poetiska och bär på mycket insikter. Klokt. Det är starkt när Thåström gästar men allra bäst blir det när Fågelle bygger upp stämningen än mer på egen hand, som i Ingenting, Slavar och Aldrig mera här.
9. Page - En ny våg
Page har varit med mig i hela mitt liv. Min storebror spelade ofta Dansande man och Hus av glas och jag föll verkligen för de fantastiska melodierna. Det är låtar jag kommer spela för mina framtida barn ofta. Jag är så glad att Page finns kvar genom Eddie och Marina. På En ny våg är bandet bättre än på länge. För du är rädd är en av årets absolut bästa popsinglar och överlag märks nyfikenheten till musiken så väl hos duon. Det är så rörande och fint att höra.
10. Jeff Elliot - Existens
För mig var Jeff Elliots album Ten ett slags botemedel mot sorg. En slags vän att hålla i handen. Det var ett väldigt vackert album, som bottnade i något mycket tungt. Oavsett om man ser duons senaste släpp som en EP eller ett album så förtjänar det utan tvekan en plats här. De sex låtarna består av mötet mellan litteratur och musik. Vi hör sex kvinnor berätta om existens och vad det innebär för dem. I Prologer läser Elnaz Baghlanian till vemodigt drömsk musik. Det är något av det finaste som spelats in under året. Just där blir jag oerhört berörd. Musik som träffar så hårt kommer aldrig blekna.
