fredag 24 november 2023

Musikminne från Motylki

Foto: Press

Idag gästar bandet Motylki bloggens serie Musikminne. För tillfället är man en duo som består av Anti Zurowski och Tess de la Cour men tanken är att man live ska utökas till att bli en trio. För en vecka sedan släppte man låtarna Mirror Mirror och Glitch på en dubbelsingel. I singlarna möts grunge och punk. Det är rått och ruffigt, samtidigt som det är melodiskt. Själv föredrar jag Mirror Mirror som har så mycket kraft i sig, så mycket känsla. Både Tess och Anti delar med sig av flera minnen! 

Rage Against The Machine - Hultsfred. 
Klaustrofobiskt, kvävande och mer likt ett upplopp. Inge nickade i takt, var tvungen att hänga med i pogo för att inte bli nertrampad. Tappade mina skor. Seismologiska Institutet i Uppsala registrerade ett mindre jordskalv i Hultsfred. 

Riddarna på en festival i Skåne. 
Min vän Fredrik och (ursprungsmedlem i mitt band Nova Blast) kände trummisen i Riddarna och drog med mig på en festival de spelade på. Hade aldrig hört de innan och var helt oförberedd. De hade precis släppt första skivan och osade kärnenergi. Edward flängde och (mellan scen och publik) och fällde sina fasttejpade fjädrar från sin telecaster. Patrick spelade bas med knytnävarna och Erik straffade ett stackars jazzkit. De ägde festivalen så pass hårt att inget annat stod ut, inte ens namnet på festivalen. Hela kompisgänget skaffade hemmagjorda Riddarna-gaddar efteråt. 

Acid Mothers Temple Takuzo, Nagoya. 
Som artistvärd träffade jag dem när de spelade i Malmö, vi höll kontakten och blev inbjuden att bo hos Kawabata Makotos 400 år gamla budistiska tempel och studio! Att sedan bli inbjuden på "fika" av Mitsuru Tabata hem till Doronco från Les Rallizes Dénudés samt få en Fuzz pedal av sistnämnda var en till helt overklig upplevelse! Att ha Acid i sitt bandnamn är mycket att leva upp till, men spelningen var en våldsamt awesome trip med gästande Pika från Afrirampo som crowdsurfade på ett stormande hav större delar av spelningen. 

A Place To Bury Strangers - Plan B, Malmö. 
Jag hjälpte de att rodda scen och belysning. Oliver slängde några gigbags framför scenen med likdelar från gitarrer som han började skruva ihop. De hade tappat formen efter att ha blivit ihoplimmade otaliga gånger i skuffen på turnébilar. Efter att ha lånat honom verktyg och nördat gitarrer så gav han mig en trasig gitarrhals. Spelningen var kaotisk och oförutsägbar på det bästa sättet. Strobbar, rök, laser och projektioner fick det att kännas mer som ett rave än våldsam noiserock. Plötsligt försvinner de från scenen och efter en stunds förvirring kör dem ett elektroniskt set mitt bland publiken innan de avslutar med att gå upp och ödelägga scenen. Det var det närmsta jag kommit att se Hanatarash. Alla såg helt religiösa ut i blicken efter att röken hade lagt sig. Några dagar senare när städade scenen så fann jag en liten ziplock bag med trasiga gitarrdelar. Jag fick användning för de när jag byggde ihop en skräpgitarr efter att ha sålt mina andra för att bekosta min hunds vård. 

/ Anti Zurowski, Motylki

Jag gillar band som spelar mer med själen än bra. Ett band bestående av typ studiomusiker är nog det mest ointressanta jag vet. Jag gillar när det är mer personligt, oslipat och på riktigt liksom. Jag är ju ett jättefan av Memphisbandet Lost Sounds (RIP). Jag är så glad jag fick se de några gånger innan de splittrades. Både Alicia & Jay som frontade bandet hade sådan extrem karisma på scen, man kände 1000 känslor på en gång. Allt från passion, ilska, smärta till ångest och frustration . 

Det var genom de jag även blev intresserad av just synthar, att det är ett snyggt inslag att ha i punk/rock/garage musiken. Jag startade bandet Black Feet där i stort sett alla låtar jag skrev var inspirerade av dem, även mitt gamla band L'obscurite. 

Andra feta musikminnen är när jag såg Le Tigre på Göta källare, KATHLEEN HANNAH liksom…Queeeeen! Samt Pj Harvey på Roskilde 2001. Jag köade 3 timmar för att få stå i sektionen längst fram (detta var året efter Pearl Jam-olyckan), hon kom ut på scen i bh & en kjol som det stod ”lick my legs” på, kaxigt, snyggt & en helt magisk konsert.

/ Tess de la Cour, Motylki

Lyssna på singeln här nedan!