Musikminne från Bromander

Foto: Ollie Nordh

Min närmaste vän var på Hanson på Pustervik förra året och hon nämnde att förbandet, Bromander, även han var fantastisk. Idag gästar just Bromander för att dela med sig av ett musikminne från just den kvällen. Idag släpper han även singeln Karneval, vilket är nummer två från menyn på den kommande EP:n som släpps till våren. Jag gillade verkligen första singeln, De blindas stad, och det låter minst lika bra här. Jag älskar hur låten svänger, jag älskar jazzblinkningarna och hur hyllningen till livet tillåts rymma tankarna på döden, det jobbiga som samtidigt gör att dagarna och livet värderas än mer. Det är en fantastisk låt! 

Jag är åtta år gammal och lyssnar på min första cd-skiva - Hanson Middle of Nowhere. Jag blir som många andra fullkomligt besatt av hitsingeln MMMBop. 

Året är 2022 och ett oskyldigt mail dimper ner i min gmail. ”Hej, vill du spela före Hanson på Pustervik i Göteborg?”, lyder det. Jag ringer upp avsändaren och undrar om han fått rätt Bromander, det hade han tydligen. Pustervik, 13e juni samma år. Bara jag och gitarren. Under soundcheck skakar jag händerna på alla i Hanson och tar emot ett gäng polerade ”What’s up little dude?”. Även om jag kanske inte längre är ett die-hard fan känns det ändå surrealistiskt. Jag placeras i den lilla logen under trappan till den stora och hör stegen från de amerikanska bröderna och deras följe upp och ner, upp och ner. Jag tänker på mitt lilla jag i vardagsrummet hemma på Åland 1997 som förpestar resten av familjen med den då rykfärska hitsingel. På den tiden var musiklyssnandet så oerhört lustfyllt, allting var nytt och kittlande. Nu får man leta med ljus och lykta efter något som känns intressant. Eller så har jag helt enkelt blivit äldre och tröttare. 

Pustervik är fullsatt och formligen sjuder. Någon säger att personalen höll på att bli nedtrampad vid öppning från stampeden av medelålders-mammor och deras tonårsdöttrar. Jag sneglar i smyg ner från en av lokalens loftgångar och ser ut över alla människor som kommit för att se sina gamla hjältar. Först ska de genomlida 20 minuter av en ålänning i palm-mönstrad skjorta (slutet på en omdömeslös period av försök till att klä mig som Nick Cave) och akustisk gitarr. Jag går slutligen upp på scen till ljudet av dundrande och välvilliga applåder. Tankarna förs till julfesten i 9an i Mariehamn där jag uppträdde som dansande anka inför en fullsatt gymnastiksal. Jag förstår ännu inte riktigt vad jag gör där, men mitt hjärta håller på att bulta ur min bröstkorg. 

Jag minns inte mycket från själva spelningen, annat än att publikens sorl ofta överröstade mig. Efteråt spelade Hanson till öronbedövande skrik. Jag fick en inblick i hur det måste varit att se en Beatles-konsert i början av 60-talet. Jag slank ut på Järntorget och satte mig på ett 7-Eleven. Jag kände mig tom, jag visste inte om någon över huvud taget hade sett mig stå där på scenen. Det hela var ett fiasko. Jag köpte en korv. Såg att konserten tagit slut och att göteborgarna långsamt ringlade ut i juni-natten. En okänd hand på min axel. “Hej, fan vad grym du var.”

/ Bromander

Lyssna på Karneval här nedan!