 |
| Omslag: Zacharias Tienhaara |
Det är så fint att göra nya fynd. Det släpps så mycket ny musik och det är lätt att mycket försvinner i bruset. Plötsligt hittar man en röst man saknat, en röst man vill lyssna till både på promenader, fester och kvällar utan något annat ljud än just musiken. Bandet Ond Cirkel spelade mittemot mig, på Hängmattan här i Majorna, i somras. Hade jag känt till dem då så är jag säker på att jag fått se bandet lyfta både väggarna och taket i lokalen. Bandets musik är både drömsk och tung. En ilsken och samtidigt mjuk röst, lindad i både bomull och vemod, sorg.
EP:n Sist av allt släpptes redan 2017 och om jag lyssnar på den idag så kan jag idag höra vad som utvecklats ännu mer på albumet Bräcklig jord som släpptes i år. Det är skavande gitarrer i en vild kamp mot mörkret. Nervigt och tungt. Intensiteten i låtar som Rastlös nerv och Efterkonstruktioner går att ta på. Bäst av allt var dock Södra porten som påminde om ett explosivt The Cure. Om rivningshus hade ett soundtrack så hade Ond Cirkel varit med där. Efterföljande dubbelsingeln Svavelvinter/Vilda syrener bar på samma känsla, med mörker genom alla sprickor. Det är fantastiskt att lyssna på hur sången och instrumenten rör sig i liknande färger hela tiden, hur de samspelar med varandra på ett utmärkt vis. Färgerna skiljer sig bara i intensitet. Instrumenten skriker högst.
Jag skulle säga att albumet Bräcklig jord är ett av de mest spännande albumen i år. Sanna Lodins röst i kombination med låtar som Tunnare för var dag är svårslagen. Det är en drömsk röst i ett mardrömslikt landskap. Alla andra säger vilar på underbara kontraster. Om jag minns har en form av desperation i sig som skriker till i slutet. En fantastisk låt.
Senaste singeln, Inte din vän, är en cover som bandet verkligen gör till sin egen. Det är Madonna goes post punk. Låten börjar stillsamt, med en vädjande röst. Texten om någon som är vackrast i röd neon och som har ett sätt som gör en frustrerad och som inte riktigt tror på ”oss två”. I slutet, när orden ”inte din vän” upprepas och musiken skriker ut sin ångest vill jag bara höja volymen till max. Det är oerhört känsloladdat, oerhört nära och det är en låt jag kommer lyssna på minst tusen gånger till.
Lyssna här nedan!
