Musikminne från Elin Louise

Foto: Press

Elin Louise släppte debutsingeln Leaving town 2019. Låten var en vacker pianobaserad ballad och har sedan dess släppt musik både på engelska och svenska, som berörande Lilla vän som hon skrev till sin systerdotter. EP:n All the things I feel inside kom 2020, där bland annat den livsbejakande duetten Keep on fighting var med. En låt som sprider hopp till en på ett väldigt vackert sätt. EP:n behandlade psykisk ohälsa på olika sätt. Det är ett av de ämnen som Elin fokuserar på i sina texter och i senaste singeln Good girl ville hon belysa svårigheterna som många tjejer med obehandlad ADHD tvingas hantera. Det är en fantastisk låt med en minst lika fantastisk text. Idag gästar Elin bloggen för att dela med sig av ett musikminne!

Vad hade jag gjort utan musiken? Den har verkligen tagit mig igenom alla jobbiga stunder, och förhöjt bra stunder. 

Tonårsfester med Titanium strömmande ur överdrivet stora högtalare, och en bas dunkade i takt med lampor som blinkade i olika färger. Eller mitt allra första framträdande då jag, 8 år gammal, sjöng Himlen i min famn och alla grät. Ja, utan musik vore världen grå. Men nu kommer några tunga minnen.

Dagen min farmor gick bort varvade jag mellan Precis som du vill av Jens Hult, och Reason to cry av Takida. Detta fortsatte jag göra i tre veckor medan tårarna höll mina kinder kroniskt våta. Det var tack vare musiken där melodi, sång och text som bekräftade allt jag kände, som jag fick utlopp för mina känslor. Tack vare musiken tog jag mig igenom det utan att behöva trycka bort allt för att jag inte hade ord till smärtan. 

Många år senare jobbade jag utomlands i några år, men många år av depression (helt ovetande om det) och avsaknad av salutogena faktorer runt mig gick jag in i väggen. En rejäl utmattning. Jag låg i sängen i mer eller mindre sex månader. Varje liten ansträngning, som exempelvis duscha eller äta, kostade så mycket energi att jag behövde sova i 3-4 timmar. Det blev så illa att jag fick bo på ett retreatment center där maten serverades och jag fick intensiv terapi i några veckor. Hela vistelsen är lite luddig då jag kämpade hårt för att orka vara vaken under terapi och mat, inte ta livet av mig och resterande tid sov jag. Efter veckorna där kände jag mig lite starkare, men jag behövde vara nära min familj och naturen, så jag åkte hem till Sverige. Det var fortfarande svårt att sätta ord på vad jag kände och vad jag behövde, men magiskt nog var det så att när jag slutade tänka och bara lät sången vandra från min kropp, genom min tunga och ut i världen så fanns alla svar där. I melodierna och i texterna. Jag bestämde mig för att låta kroppen sjunga ut. Så blev min första EP - All the things I feel inside till. 

Nu vet jag så mycket mer om mig själv. Det har varit 4 års inre resa för att upptäcka vem jag är, vad jag behöver och vad som är viktigt för mig. Vad jag vill bli när jag ”blir stor” söker jag fortfarande svaret på, då jag har så många olika drömmar och intressen som sällan går att kombinera till en masterexamen. Oavsett.. En av min resas viktigaste milstolpar var när jag fick diagnosen ADHD med autistiska drag. Det förklarade så otroligt mycket för mig, om varför jag alltid känt mig annorlunda, inte verkat se saker som majoriteten runt mig och varför jag betedde mig på vissa sätt i vissa sammanhang. Äntligen hade jag något att jobba utifrån! Ett slags ramverk där jag kunde hitta mina svårigheter, varför de fanns och på så sätt också göra en plan för vad jag vill, behöver och måste jobba på utifrån vilka framtidsdrömmar och mål jag har. När jag tittar tillbaka inser jag dock att min odiagnosticerade ADHD ihop med min uppväxt skapade ”duktig-flicka-syndrom” hos mig. Anledningen till att jag föll i depressioner om och om igen tills den en dag blev så pass djup att hjärnan stängde ner allt med sig själv som inte var uteslutet överlevnad. 

Så nu är mitt brinnande intresse att öka medvetenheten om hur ADHD hos flickor kan se ut, i mina kretsar, och vad det kan innebära när samhället inte lyckas identifiera och stötta i tid. En del av detta intresset har SÅKLART mynnat ut i en låt, och ja, det är ju precis som ni trodde - låten ni läste om i början. Good girl. Hoppas att ni tyckte om den, och som sista ord vill jag säga - du är aldrig ensam. Allt du känner och går igenom har en förklaring, och om livet är jobbigt så kom ihåg att det inte behöver vara så för alltid. Det finns hjälp att få. Våga sök! Kille, tjej, ickebinär, din psykiska hälsa är precis lika mycket värd. Ta hand om dig! KRAM! 

/ Elin Louise

Lyssna på Good girl här nedan!