.jpeg)
Daniel Arteaga gästade bloggen i samband med släppet av debut-EP:n Känner smaken av sveket men sväljer ändå. Där gillade jag titellåten mest. Energin. Melodin. Merparten av låtarna på EP:n handlade om svårigheterna att våga stå upp för sig själv. Att behålla känslorna i bröstet och inte låta de få fritt spelrum på grund av osäkerhet och rädsla.
Nu är Daniel tillbaka med singeln Broar som lyfter mycket på grund av den starka texten och närheten i Daniels röst. Det märks att orden slungats ut från just hans hjärta, just hans liv.
Låten, om psykisk ohälsa, behandlar en uppväxt med en förälder som kämpar med sitt eget mående och att tvingas ta ansvar redan som barn även om barn inte är rustade för just det. Det finns strimmor av hopp men de strimmorna flödar i luften tillsammans med uppgivenhet och sorg.
Tempot är inledningsvis lugnt och Daniels röst stark. I slutet ökar det dock och det avslutande crescendot är fantastiskt. Det är liksom förlösande.
För mig är det Daniels starkaste låt hittills. Det finns en närhet i musiken och han bär på förmågan att bära på de tunga känslorna och bearbeta dem till en vemodig poplåt som både gläder och berör mig.
Lyssna här nedan!
