"Jag vill aldrig sluta utforska alternativa vägar"

Foto: Andreas Alvarado 

Lovisa Sörgjerd från Uppsala är aktuell med singeln Solvarma klippor, den första singeln från hennes kommande EP Effekt. Lovisa, som började spela piano redan som barn, imponerar både med sin röst och sitt låtskrivande. Hennes pianospel och känslan som springer över hennes röst målar med vackra färger. Låten växlar mellan det stillsamma och något tyngre, medan texten för mig blir en påminnelse om att våga välja sin egen väg - och att det viktigaste kanske är att förstå sig själv och hur man fungerar, snarare än att följa andras lyktor. Solvarma klippor känns som en väldigt fin början på Lovisas kommande EP. 

Idag pratar jag med henne om singeln, om att tänja gränser och om att i december åka till Bryssel för att representera Sverige i Imagine-finalen.

Du har spelat piano sedan barnsben och låter det ta stor plats i musiken. Vad är det med just pianot som gör att det känns så självklart för dig? 

- Pianot är en självklar del i min musik och mitt artisteri eftersom det var min ingång till musiken, genom Svandammens musikskola. Jag hade en otrolig musiklärare som fick mig att aldrig vilja sluta spela piano. Jag ser henne som en stor musikalisk förebild och mentor. Att sitta vid pianot har varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas och det var även där som jag började skriva egna kompositioner. 

- Jag kommer ihåg att jag skrev en låt en gång när jag var arg för att min mamma inte kunde leka med mig för att hon jobbade. Den hette Mamma, spelades i en aggressiv Gm och framfördes sedan av en nio-årig Lovisa i skinnjacka på en julkonsert på Uppsala Konsert och Kongress. 

Du beskriver dina texter som både fantasifulla och ärliga. Hur brukar en låt börja för dig - med en tanke, en berättelse, en textrad eller kanske ett pianokomp? 

- Det varierar från gång till gång. Ibland är det en tanke eller en mening. Det kan till exempel vara något jag hör någon säga, något ord man läser eller en tanke på tåget hem. Då skriver jag alltid ner det i mina anteckningar i mobilen. Andra gånger sitter jag vid pianot och spelar. Då kan det hända att jag kommer på någon pianoslinga eller ackordföljd som jag gillar och som kanske matchar med något av det jag har i anteckningarna. 

Du har fått höra att du tänjer på gränserna för vad svensk pop kan vara. Vad betyder det för dig att höra, och finns det någon gräns för svensk pop som du själv vill tänja lite extra på? 

- Jag tycker det är kul att bryta mot ”regler” i musik, om det nu finns några sådana. Musik ska ju inte ha några regler men det är vanligt att man följer en mall. Jag tycker också om mallar i musik eftersom det ger en struktur men ibland känns det som att den strukturen begränsar kreativiteten i dagens svenska popmusik. Jag upplever att mycket av de svenska poplåtar som får uppmärksamhet idag låter väldigt lika. Jag tycker att man borde våga lyfta musik som inte låter som något man kanske vanligtvis hör på radio. 

- Gränser jag gärna tänjer lite extra på är ackordföljder och taktarter. Att våga ta andra vägar och inte bara spela det som förväntas. Jag vill aldrig sluta utforska alternativa vägar eller vändningar som en låt kan ta om man tänker utanför boxen och som gör att lyssnaren hajar till. Ibland känns det avgörande för mig i mitt låtskrivande för att en låt sedan ska kännas riktigt bra. 

Solvarma klippor är första singeln från din kommande EP Effekt. Vad var det som gjorde att just den låten fick bli den första dörren in till EP:n? 

- Jag ville släppa Solvarma klippor medan man fortfarande kan minnas känslan av sommaren. Därför kändes det som en självklar första release för mig. Samtidigt hoppas jag att det är en låt man kan lyssna på när det blir mörkt och kallt för att blicka tillbaka till en varmare känsla genom den låten. 

Du har redan hunnit vara finalist i P4 Nästa Stjärna och vinna Imagine Sweden. Hur har de här tävlingarna påverkat dig som artist - både musikaliskt och personligt? 

- Jag tror att de har gett mig självförtroende, både personligt och i mitt artisteri. Att ha varit med i de musiksammanhang som du nämner känns som ett kvitto på att det jag ägnar all min tid och energi åt faktiskt är något bra och att då få det som en slags bekräftelse. Sedan måste ju inte alla tycka att min musik är värd att lyssna på bara för det. Jag har upplevt att det är lätt att tvivla på sig själv när man är ensam i processen som är att skriva en låt. Hur ska jag veta att det jag precis skrev räknas som bra? 

- Någonstans måste man lära sig att lita på sin magkänsla, vilket ibland är lättare sagt än gjort. Då känns det otroligt när något man lätt tvivlar på uppmärksammas på det sättet. 

I december åker du till Bryssel för att representera Sverige i den internationella Imagine-finalen. Vad tänker du på när du föreställer dig att stå där och framföra din musik inför en internationell publik? 

- Det känns otroligt häftigt och speciellt att sjunga på svenska framför en publik som inte förstår språket. Det jag främst tänker på är att den internationella publiken kommer att höra mina låtar på ett annat sätt än vad en svensk publik förmodligen gör. Det ska bli spännande och läskigt att se vad jag ger för intryck till en internationell publik. Det går ju inte att veta hur de kommer att höra låtarna. 

Du går andra året på musikhögskolan i Borlänge efter att ha gått Singer/Songwriter på Rytmus. Vad har utbildningarna gett dig som du inte tror att du hade hittat på egen hand? 

- Att gå de här utbildningarna har utmanat mig och gett mig erfarenhet som jag vet är av stort värde i musikbranschen som jag vill vara en del av. Jag tror att både Rytmus och Bemu har gett mig mycket vana och möjligheter. Vana av av att stå på scen, att samarbeta med andra musiker, sitta i studion, spela in och producera musik mm. Jag har även fått åka på en studieresa till London och haft lärare som inspirerat mig massor. Utbildningarna har också presenterat mig för ett bredare kontaktnät inom branschen som är otroligt värdefullt. 

Du är 20 år och har redan hunnit skriva, producera, tävla och släppa egen musik. När du blickar framåt - vad drömmer du om att din musik ska ha blivit om några år? 

- Jag drömmer om att min musik ska nå ut till så många människor som möjligt. Att stå på en stor scen och publiken sjunger med i mina texter, det är min dröm. Jag hoppas också att min musik ska få bli till större produktioner, som att tex spela in med en symfoniorkester.

Lyssna på Solvarma klippor här nedan!