Ibland vill man ju skrika väggarna av huset eller murarna som samhället bygger upp för den delen. Som tonåring ville jag skrika mig bort från Kalmar. Jag vet inte om jag skrek tillräckligt starkt till Strebers, Asta Kask och Ebba Grön för jag var kvar några år till.
Jag har tidigare skrivit om det gotländska punkbandet BOT och Livia Perssons röst får mig att minnas det där. Får mig att önska en konsert med bandet nedanför mitt hus så alla samhället destruktiva väggar bara smular sönder. Det självbetitlade debutalbumet, som släpps på det fantastiska och genomtrevliga skivbolaget Coop Records, består delvis av dialoger som bär låtarna framåt i mitt tycke. Som i inledande Österport där jag börjar fundera på varför folk tjatar så extremt mycket om olika grejer. Låt folk vara och visa respekt för att folk säger nej. I övrigt är det en fantastisk låt som jag också tänker handlar om gränssättning och människor som gärna kliver över de gränserna, berusade eller ej.
Tofta Beach är klädd i en skrikande charmig väst och är riktad till Gotlands sommargäster från Stockholm. Låten uttrycker, ofta på ett fantastiskt roligt sätt, fördomar som många har som kommer till Gotland på sommaren och sen lämnar när den är över - och som ofta kanske känner att de inte behöver ta ansvar för vad de lämnar kvar. Låt någon annan ta hand om det. Låten växlar på ett underbart sätt mellan dialogen och en riktigt hård käftsmäll där Livia skriker ut "Jag hatar Stockholm."
Små barn lyfts ett slags hyckleri från medelklassen som pratar om ekologiska kläder men där kläderna fortfarande är gjorda av barn. Otto Hedlund möter upp Livia i refrängen som jag vill lyssna till om och om igen.
Gröt inleds med den klassiska fördomen om Gunde Svan att han alltid äter gröt till frukost, vilket Gunde bekräftar är sant. I övrigt handlar den om att ha råd till att leva. Den får mig att tänka på alla olika råd som tidningar ger exempelvis, om produkter och mat man bör äta. Men stress, tidsbrist och ont om pengar lyfts inte. Det har blivit en lyx att leva.
En titel som Moderathat talar förstås sitt tydliga språk och är riktad till de som hellre satsar på höginkomsttagare och drar bort ventilerna och tömmer luften på folks drömmar och vilja, samt studieförbunden och replokalerna som är så otroligt viktig bensin just för ungdomars drömmar. Låten hade kunnat bli som en modern argare version av Staten & kapitalet, där båda ror bort med ungas drömmar och visioner.
Allt låter otroligt bra på albumet och med textrader som "Jag vill bara supa, jag vill bara slåss så länge dom ser ner på mig. Hellre va ligist än jurist" (Vals) faller jag verkligen. Det är ett mer rått Ebba Grön för en ny generation.
Avslutande Sex är den råaste låten på hela albumet där det konstateras att "Om inte dina föräldrar hade haft sex så skulle du inte finnas". Det är en låt som rusar fram. En fantastisk jävla energi och ilska.
Och någonstans handlar väl albumet om sökandet efter ett liv där man kan känna sig fri utan att någon ska sätta krokben för ens drömmar eller livsval. Där tjat och sommargäster går hand i hand i en värld där nej inte betyder så mycket och där det "mindre" ska ses ned på eller tas över för ett tag. Och om att friheten att välja bara är till för de som har råd. Har man råd att välja så kanske det inte gör så mycket för en själv om replokalerna läggs ned. AI kan säkert skapa en digital lokal. Men ett samhälle som slutar vara bensin för drömmar blir ett otroligt fattigt samhälle.
Lyssna här nedan!
