Jag var på punkfestival förra helgen. Det var en fantastisk känsla och det var så skönt att möta öppenheten istället för massa såna där frågor om ”är det här punk?”, ”kan man kalla sig punkare om man…”. Elitism kan jaga sig in i många sammanhang och i själva verket är väl punk mest en attityd men allt blir lätt så uppdelat. Någon annan ska bestämma, någon annan ska avgöra. När jag var yngre så var det i punken jag fann en gemenskap, ett värde som inte bestod i att äga, utan i att vara. Det låter förstås flummigt på sina sätt, men det fanns en gemenskap när vi gick och såg Strebers på Hultsfred, när vi sjöng med i Attentats Ge fan i mej och i att läsa alla Fanzines. Den kulturen kan jag verkligen sakna, det fanns ett så starkt intresse och engagemang hos de som skrev fanzines. Himla fint.
Attentat är ett band vars musik verkligen är tidlös. Vare sig de har dragit ned på tempot, som på albumet Nerv, eller rivit till det, som i gamla Död bland döda eller nyare Dagen demokratin dog, så har de alltid varit relevanta. De har blandat melodiös rock med ett punkigt riv och jag har alltid återvänt till bandet, alltid blivit så glad när det kommit något nytt. Det har hänt mycket kring bandet det senaste, bland annat blev Jönsson sorgligt nog svårt sjuk i en lunginflammation. Idag mår han tack och lov bättre.
Den nya singeln Punkfestival tar med mig till den där punkfestivalen i Majorna. Låten är hämtad från kommande albumet Det blir som det blir som släpps i oktober. Det låter råare än på länge om singeln och Jönssons röst är nog en av de tryggaste rösterna i Sverige. Det låter verkligen Attentat och kan se låten som en blivande klassiker. Jag gillar hur Attentat alltid känts så ärliga i sitt sound och uttryck. Det är så glädjande att Attentat fortfarande slår och att jag på sätt och vis har det hjärtat i mitt kropp, som hjälpt mig genom uppväxten, genom vardagen och som slagits mot förtryck och mot maktbegär - och förstås för gemenskapen. Den där som finns just på punkfestivaler, ni vet.
Lyssna här nedan!
