Intensiteten i Käften full av sten och i slutet av En kåt sekund. Det stillsamma vemodiga i sånger som Dina ögon, Skuggor och figurer och Det luktar pengar. Sången ekar, låtarna föder en med massa små detaljer som berikar och fördjupar - men det finns hela tiden något nytt att fastna vid. Det är både skräpigt och finstämt och texterna bosätter sig någonstans emellan det personliga och det samhällsanalyserande, reflekterande.
Hey Gloria är ett svensk-norskt band som på sitt debutalbum Hur fort ska man gå? visar upp ett kontrastrikt landskap under 11 fragment som tillsammans bildar en stark helhet.
Jag skrev om Linnea Jansson i samband med att hon släppte debut-EP:n Molkom 1943. Det var en personlig EP som berörde djupt. Kära Margit var en av det årets finaste låtar. Tillsammans med Kristin Wensel Ellingsen, Håkon Kvam, Jonathan Fimland Kleven och Nicolas Leirtrø bildar Linnea Hey Gloria. Från början var bandet en duo, men duon har blivit ett band, som tyvärr men förklarligt fick ta en paus under corona.
Även om musiken långtifrån alltid är intensiv så skulle jag säga att det är en känsla som albumet alltjämt präglas av, det finns en intensitet i texterna, även när allt annat skalas av. Det känns naket och nyfiket, experimentellt och rått på samma gång. Ibland påminns jag om ett råare Dolce som gått på fest med bandmedlemmar från Velvet Underground. Överlag är det psykedelisk rock blandat med New Wave. Jag fastnar mest för de mer stillsamma låtarna, Dina ögon och Det luktar pengar är verkligen topplåtar. Samtidigt är det en fröjd att höja volymen till En kåt sekund och avslutande Motorpsycho-covern Att känna nåt igen (Feel i original) där Linnea sjunger ”så jävla skönt att känna nåt igen”. Jag gillar hur man gör covern till något eget och något mer explosivt.
I mycket musik så finns de största stunderna i kontrasterna och det är något Hey Gloria tar fasta på. Här ofta i kontrasterna mellan det eftertänksamma och det skräniga. Hur man exempelvis låter lugna Jag vill ha dig bygga upp intensiteten för att nå sin kulmen i slutet av låten. Det är en mycket stark platta som känns väldigt ärlig och nära. Som får en att känna mycket och ofta vilja vrida upp volymen på både känslorna och musiken till max.
Lyssna här nedan!