Foto: Linnéa Tammerås |
Jag har pendlat hela mitt liv eftersom jag växte upp på landet. Bussresor var en del av min vardag och mitt musiklyssnande skedde oftast på bussen hem från stan.
När jag gick på gymnasiet hade jag en iPod som jag fyllde med så mycket musik jag kunde som jag sedan lyssnade sönder under mina bussresor. En sommar frågade min kompis om jag ville följa med och se Band of Horses lite länge fram. Jag hade aldrig hört bandet men sa ändå ja. För att lyssna in mig lite lade jag in deras album Everything all the time, Cease to begin och Infinite arms på min iPod, men kände när jag först lyssnade att jag inte var ett superfan av musiken eller genren.
Ungefär samtidigt hade jag lyssnat sönder all min ”vanliga” musik och behövde något nytt. Men min iPod hade ett begränsat lagringsutrymme. Så jag började lyssna igen på Band of Horses. Sakta men säkert började jag känna något. Dagens tankar och känslor vävdes samman med musiken jag först förkastat. On my way back home gjorde bussresorna mysiga och The first song tröstade ett brustet hjärta.
Och jag kan fortfarande inte höra The funeral utan att se Lundaslätten i skymning och känna mig sådär tonårsaktigt rastlös och melankolisk.
/ LiLL
Lyssna på Innan du går här nedan!