"Kanske kan man snart be AI göra den perfekta Köttgrottelåten?"

Jag minns när jag, under mina tonår, lyssnade på Köttgrottornas Gravöl på högsta volym. Det hände väldigt ofta och det är ett band som förde in både gemenskap och värme i mina ungdomsår. Deras musik och deras förmåga att blanda allvar med humor är fantastisk och det är minst lika fantastiskt att bandet i år firar 40 år som band! I år delar de ofta scen med Charta 77 som också fyller 40 i år. De har redan genomfört en del jubileumsspelningar och fler är att vänta! Idag släpper de nya albumet XL och här pratar jag med sångaren Stefan "Mongo" Enger om vad som varit mest minnesvärt under dessa 40 år, om vänskapen med Charta 77 och om Guld-Lars allt för tidiga bortgång i cancer 2015. 

Ni fyller 40 i år, stort grattis! Om ni skulle nämna tre saker som verkligen stått ut under alla år som band, vilka tre blir det då? 

- 1. Det är nog första LP:n Blodsdans, den gjorde att vi fick en större publik. Det var även en minnesvärd inspelning i Studio Largen i en lada vid en sjö! 

2. Och där får vi nog nämna låten Älska mig, den hänger ihop med punkens andra våg i början av 90-talet. Låten blev till efter att albumet börjat spelas in och jag fick övertyga de andra om att spela in den. 

3. Den tredje saken som har påverkat bandet väldigt mycket är Guld-Lars död i cancer 2015. Guld-Lars betydde mycket för bandets sammanhållning och han var även moralens väktare. 

På nya albumet fastnade jag mycket för Jag gör ingenting. Berätta mer om den!  

- Låten handlar om det dåliga samvetet man ständigt har när man läser om orättvisor och problem som finns men inte gör något. Andra engagerar sig men själv engagerar ”man”sig bara med tankar och önskan.

Tänk er att XL är som en fysisk plats. Vad är det för plats och hur mår människorna där? 

- XL handlar ju om dåtid, nutid och framtid. Livet är en berg- och dalbana, både positiva saker och negativa saker kommer man att uppleva och människor mår bra ibland och dåligt ibland. Man kan romantisera alla tider men även motsatsen. Jag är inte så nostalgiskt lagd även om det är viktigt med minnen. 

Första gången jag hörde er var på albumet Sanningens morgon. Minns att jag lyssnade på stora delar av skivan på Skivlagret i Kalmar. Fina minnen! Hur ser ni det på albumet idag? 

- Sanningens morgon är en intern historia som fick ge namn åt skivan. Vi är nöjda med flera av låtarna men inte med soundet, vi hade visioner som vi inte kunde genomföra men med trestämmiga körer och gitarrhack räddade vi nästan plattan.  

Även Charta 77 fyller 40 i år och ni har följts åt genom åren. Vad är det finaste ni upplevt tillsammans hittills? Något speciellt ögonblick?  

- När vi träffas så pratar vi ständigt minnen från spelningar och turneér. Vi har kört bilbana i logen, haft kazookonsert och utsatt varandra för practical jokes. 

I början av karriären var ni kända för eran ”maskeradpop” - ni spelade både nakna och utklädda till aliens. Minns ni vad den mest ”udda” utklädnaden var? 

- En gång klädde vi oss i blåa kroppsstrumpor och kom upp ur vattnet från sjön som låg bredvid scenen. Avatarer, långt innan filmen! 

Var, skulle ni säga, ligger den största utmaningen i att skriva ny musik idag? 

- Alltid när ”man” skriver en låt tycker man den är jättebra tills den är klar, svårigheten är att fortsätta tro på låten. Sedan är texten ofta knepigt, särskilt själva textidén. Jag samlar på både musiksnuttar jag hittar på och textidéer i min mobil, det gör nog de flesta musiker. 

Hur påverkades ni av pandemiåren? Har det påverkat er musik på något sätt? 

- Pandemin är som en parantes och har inte påverkat musiken så mycket, däremot är vi som personer erfarnare och har en gemensam upplevelse med resten av jordens befolkning. 

Finns det någon person som har betytt extra mycket för er som band?

- Vi som spelar/spelat i Köttgrottorna har haft stor betydelse för varandra. Sedan har vi som individer olika förebilder. Några som varit viktiga för mig är Hasse-Punk, första sångaren i Incest Brothers och min storasysters kille Pelle som tog med sig elgitarren hem till oss. Band som påverkat Köttgrottorna extra mycket är XTC, Bad Religion och alla kompisars band. 

Har ni någon speciell anekdot från en spelning som ni vill dela med er av? 

- Nyligen pratade vi om när Janne fick ett getingstick på munnen när han skulle dricka under en spelning, dock inte så roligt. 

- En gång när vi skulle smyga in i mörkret upp på scen och överraska publiken så tryckte någon på ljusknappen, det blev jätte fånigt. Köttgrottorna åkte till Åland över en långhelg i början av 90-talet. Vi skulle skriva/göra material till en ny platta! Vi bastade, drack öl och kollade på fåglar istället för att göra musik. Vi hittade bara på en enda refräng, the Ornitologs! 

- Anekdoterna är många men kanske roligast för oss som var med. 

Ni började spela på 80-talet. Vad kan ni sakna mest med musikindustrin från den tiden? 

- Allt med musikindustrin var krångligare på åttiotalet. Skivinspelningar var bökiga, det är lätt att göra saker själv nu. På konserter var man ofta tvungen att ta med sig sånganläggning. Å andra sidan var saker mer magiska och spännande när man var yngre. 

Till sist, om det var möjligt, vilken tidpunkt i musikhistorien skulle ni vilja besöka?  

- Självklart framtiden, vi är både nyfikna och oroliga över världsläget och vad som kommer att hända, även med musiken, AI och motreaktioner.  Kanske kan man snart be AI göra den perfekta Köttgrottelåten?

Lyssna på XL här nedan!