Just glad och förväntansfull är jag denna dag. Till en början, utan att riktigt veta varför. Sedan befäster sig känslan mer specifikt inför kvällen; jag har lärt känna några nya vänner som bjudit hem mig på middag till en av de. På tunnelbanan på väg hem för att göra mig i ordning händer någonting oväntat. Jag ser att Aurora ska spela i Stockholm. Hon hade gästat mina hörlurar allt oftare den senaste tiden och jag var nyfiken, på ett sätt som jag blir för vissa röster. Jag fattar impulsivt beslutet om att jag behöver gå på spelningen. Det är bara det, att den också är ikväll.
Jag kastar snabbt ut frågan i middagsgruppen, kanske vill någon hänga på. Det blir inget napp. Eftersom jag nu verkar ha landat i att jag inte har något val i den här frågan ser jag ändå bokningsbekräftelsen dyka upp i inkorgen. Jag har bokat. Direkt därefter följer en tids fundering kring prioriteringarna i livet. Att lära känna nya vänner eller att gå på en konsert. Eller, är det möjligt att göra både och?
I just det här fallet blir det så. Jag går på middagen, ursäktar mig efter ett tag och hoppar på en buss till Debaser. Där uppslukas jag snabbt av Auroras universum och hennes röst går rakt in i hjärtat. Ensam står jag bland publiken, med stora ögon och öron. Aurora sjunger tills tårarna rinner. Plötsligt är konserten över och jag går ut i vad som fortfarande är en ljus vårkväll. Jag torkar bort en tår, ringer mina nya vänner som fortfarande är kvar på middagen, hoppar lycklig på bussen tillbaka och tar vid där jag lämnade.
Kanske ger jag inte världens bästa intryck som mitt under första middagen tillsammans säger ”ursäkta mig, jag har fått för mig att jag behöver kila iväg på en spelning, vi ses om en stund”. Men som tur är accepterade de mig ändå. Och minnet av den kvällen har stannat med mig.
/ HENRIKES
Lyssna på senaste singeln Night train här
