Göteborg behöver vara en stad som inte alltid går upp i tid

Jag har Göteborg att tacka för en hel del. Många av de finaste stunderna har varit på platser som Utopia Jazz, Café Fluß, Fyrens Ölkafé och Jazzhuset. Jag minns en releasefest på just Fyrens Ölkafé, jag minns när jag dansat till New Orders True faith på Jazzhuset och tagit några öl med en vän på Café Fluß. En stad handlar ju mycket om gemenskap och att kunna skapa ett liv som man kommer ihåg. Livet utanför arbetet. Det som bäst skapar mötesplatser är kulturen men allt fler platser för just kultur stryps just nu i Göteborg. Göteborg som går upp i tid varje morgon, speglar sig i ett av skrytbyggena som reser sig över staden och som glömmer allt mer för vem staden är till för. Göteborg växer på höjden och man kan spegla sig allt längre upp, samtidigt är det inte uppifrån som intressant kultur odlas. Det är inte lyxhotell som får människor att vilja bo i Göteborg, det är inte tjugo Espresso House som människor efterfrågar. Det är en blandad stad man behöver bygga men av någon anledning har man valt att montera ned lungorna i Göteborg, bit för bit. Om grannar klagar på att det spelas livemusik på Fyrens Ölkafé så är det lite samma sak som att flytta till centralstationen och klaga på att det går tåg därifrån. Jazzhuset är borta sen länge, Café Flußs framtid är fortsatt osäker, Fyrens hotas nu på grund av klagande grannar och nu vill Folkets Hus i princip vräka Folkteatern och dess teaterbar Folk. För att inte nämna Truckstop Alaska och Café Publik. 

Kultur behöver både bevaras och investeras i och vara blandad. Göteborg behöver också vara en stad som inte går upp i tid, som inte speglar sig i själv, utan i något yttre, som tar in andra perspektiv än det där som bara tänker på att bli större, bli mer, bli mer påkostad. Annars slutar Göteborg vara en stad där folk bygger drömmar, det blir bara en stad där folk lämnar dem. För vem orkar driva sina drömmar framåt när hotet hela tiden hasar bakom en; När kommer någon och stänger ner det här?  

Det finns något enormt viktigt i att hålla lokalhyrorna så låga som det går, annars tas lokal efter lokal över av de med störst resurser, och återigen så är det inte uppifrån som intressant kultur odlas. Det är ofta svårt för byråkrati och kulturen att samverka, tycks det som och som jag ser det är det det som sticker ut som alltmer ska slätas ut. Ibland behöver byråkratin släppa på kontrollen och låta folk dansa på nedlagda industritomter. Allt handlar inte om Karlatornet, Poseidon, Feskekörka och Avenyn. Får drömmar plats i Göteborg, har flera undrat. Är Göteborgs svar ”Ja, men bara om vi får inreda dem först.”? En levande stad ska och kan inte formas så. En stad ska inte formas av någon som tycker det är hemskt med serverad mat och dansande gäster. Kulturförvaltningen i Göteborg skriver själva att ”vi är den öppna staden som sätter konsten och kulturen i centrum” men är det något jag är minst lika trött på som alla glashus som växer fram är det fina och åter fina ord som aldrig omsätts i praktiken. Det blir som en bildtext på Instagram, men det är inget ni bevisar i tillräckligt stor utsträckning utanför de fina orden. 

Vi ska inte enbart ha staden till tystnad, vi ska inte enbart ha staden till ett kontor som lever åtta timmar om dagen. Göteborg är faktiskt den kommunen med flest anställda kommunikatörer i Sverige - och deras uppdrag tycks inte vara att enbart underlätta för invånarna, utan snarare försköna politiska beslut som gör staden gråare. Det är främst det positiva som lyfts fram, även när något negativt sker. Om det är något man vill spara in på kanske man kan vända ögonen ditåt istället för att leta upp eldsjälar som försöker bygga en eld i Göteborg, trots att staden inte hjälper till med brännvirke. 

Vem är Göteborg till för? Vem byggs staden för? Varför kan inte det som går upp i tid och det som inte gör det gå hand i hand? Är pengar verkligen det enda värdet? Är vi rädda för det som bryter det invanda, som lyfter fram friheten och möten? Känner vi hjärtat i en stad som har tjugotalet Espresso House och allt färre platser med någon slags själ? Varför används ofta alternativ kultur som dragplåster för städer men när folket kommer dit så dras dragplåstret av för att aldrig sättas på igen? Varför sätter du krokben för din egen utveckling, Göteborg och sätter dit ännu en spik i kulturens avveckling? Eller ska drömmarna slängas in bakom en exklusiv betalvägg?