Året var 2007, och jag hade precis flyttat hemifrån och börjat plugga komposition på Framnäs Folkhögskola. Jag satt i mitt kök och åt havregrynsgröt när de inledande gitarrackorden strömmade ut ur högtalarna. Sen kom refrängen. Den greppade tag i mig på ett sätt som ingen låt nånsin gjort förut, och jag kom själv att tänka på gamla, förlorade kärlekar jag lämnat bakom mig eller som det aldrig blev nåt av.
Den låten blev mitt soundtrack i över ett års tid. Jag lyssnade på den varje dag och försökte skriva den också. Om och om igen. Jag lyckades aldrig, men många andra låtar blev det. Bland annat de som ni kan höra på det här albumet.
/ Bo Selinder
Lyssna på albumet här nedan!