Jag återkom till Tuk Tuk Rally häromdagen vid Röda Sten i Göteborg. Låtar som Luftballong och Färg och vatten är fortfarande fantastiska och jag njöt när jag satt där och bara andades. Roger Karlsson från nämnda band gick vidare som soloartist. Förra skivan, den politiskt präglade Gubbjävelvärld, kom 2017 och nu är Roger tillbaka med Mitt universum, det åttonde soloalbumet. Det är en platta som blickar både inåt och djupt. Musiken är mer akustisk och texterna reflekterar över platser och livsval och kanske till stor del gör upp med detsamma. Det är en ny Roger vi hör på albumet och det är ett av Rogers absolut starkaste album hittills. Idag, dagen till ära, gästar Roger bloggen för att dela med sig av lite musikminnen!
Det började tidigt. Då jag var runt sju år gammal trummade jag på tomma kartonger och kaffeburkar med plastlock och kompade mamma då hon övade foxtrot-, vals- och mazurkamelodier på dragspel. Jag fick spela helt fritt efter eget huvud, mamma lät mig hållas utan att påpeka och tillrättavisa. Det var även i den vevan som jag för första gången fick möjlighet att spela på min oändligt snälla klassföreståndare Blenda Bernhards nylonsträngade akustiska gitarr. Vi satt bredvid varandra, Blenda och jag. Jag slog rytmiskt över strängarna med högerhanden och hon tog ackorden. Sedan bildade jag och min bästa kompis band då vi gick på lågstadiet. Vi skaffade leksaksinstrument och gjorde egna låtar som framfördes på ett eget språk, en högst personlig variant av fejkengelska. Vi spelade in dessa låtar på kassettbandspelare och gav konserter på klassens timme och skolfester. Det var nog så mitt musicerande tog form, jag förstod musikens principer rent instinktivt, anade dess samband och hur jag skulle lära mig att behärska dem.
Eller, det började egentligen tidigare än så. Då jag bara var några år gammal sjöng jag tydligen alltid en låt som avslutning på telefonsamtal som mamma hade med vänner och släktingar. Då samtalet var på väg att avslutas bad de mamma att hämta mig för att sjunga en trudelutt i luren för dem. Östen Warnebrings Du borde köpa dig en tyrolerhatt var en av de mest frekventa sångerna ur telefonrepertoaren. Det här har jag bara vaga minnen av men jag har fått det återberättat av släktingar och bekanta.
Sedan satte det riktig fart på mellanstadiet då jag köpte ett blått trumset av märket Maxwin i Axelssons Musik i Skärholmen. Jag hade sparat pengar i en burk på mitt rum under många års tid och i kombination med en liten sparad slant på banken kunde jag införskaffa dessa trummor som bestod av en baskagge med en metallpinne som höll upp en cymbal som klingade endast ett uns bättre än ett kastrullock samt en virvel och en hängpuka. Jag tror de kostade runt tusen kronor. Jag minns också mina besök på Dieke Musik i Fruängen där jag inhandlade kompletterande delar till trumsetet. Affären var som en drömvärld i miniatyr med sin karaktäristiska doft som för evigt etsat sig fast i min minnesbank, fylld till bredden av allt som jag förknippade med magi och evig lycka.
Ett år senare köpte jag min första elgitarr och musiken kom att uppfylla en allt större plats i mitt liv. Jag minns hur jag kånkade med dessa instrument på en egenbyggd vagn med små plasthjul till replokaler i skyddsrum och radhusgarage. Jag svettades, frös och slet i snömodd och ösregn men nästan alltid med ett tydligt mål i sikte och leende på läpparna.
/ Roger Karlsson
Lyssna på Mitt universum här nedan!
