Nu gästar Anna återigen på Folke Nikanors nya singel Sommarnattens skrud. Det är en låt som lyfter detaljer och minnen på ett vemodigt sätt och som får mig att tänka att sommaren är ett avslutat kapitel nu men minnena från sommarnätterna finns kvar. Det är en stillsam låt, mindre poppig än I det guldiga prasslet, med en öm melodi. I det vemodiga badar något romantiskt, eller som åtminstone doppar tårna i det vemodiga. Och strax innan låten tar sina sista andetag så dyker ett piano upp och det låter så vackert.
Jag gillade verkligen Folke Nikanors musik när den bara var instrumental, men samtidigt är det något med alla dessa möten. Hans musik, någon annans text, röst. Det är möten som man blir en del av, som berör ända in.
Lyssna här nedan!
