Mitt första minne av att jag stod på en scen var 1974. Jag sjöng Anita Hegerlands Mitt sommarlov. Jag mimade till låten och hade en glasstrut av trä i min hand. En glasstrut som min pappa hade svarvat till mig. Jag hade en stor rosett i håret och på mig hade jag en klänning som jag hade sytt själv och så mimade jag ”Mitt sommarlov, vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli”. Det var en jättekänd låt på den tiden. Det var på Rotskärsskolan i Skutskär. Mina klasskompisar tyckte att jag var töntig. Jag var inte gammal då, men jag kände mig så modig som gick upp där på scen. När jag fick lite tidningsrubriker och började jobba på scen, då tyckte mina klasskompisar ”oj, vad det gått bra för honom” men när jag gjorde det inför dem, då tyckte dem att jag var väldigt töntig. Jag var alltid en som ville bryta mot normer. Jag tog aldrig någon skit, det bara rann av mig. Jag kände mig ganska stark och blev aldrig mobbad. När jag gick till skolan i kläder jag hade sytt själv så sa min mamma ”Vad tyckte de om skjortan idag då?”. Jag svarade att de tyckte att den var skitful, en skjorta med puffärmar på, men de är bara avundssjuka för att de inte kan sy själva. Jag brydde mig inte.
Ett annat kärt minne för mig är musikalen La Cage aux folles som jag regisserade och spelade huvudrollen i. Där sjöng jag även en låt som heter Jag är som jag är. Signaturmelodin för musikalen var Vår bästa är tid nu. Den spelade jag aldrig in själv, men Jag är som jag är finns att lyssna till på Spotify. Den kändaste versionen av musikalen var med Jan Malmsjö nere i Malmö. Jag fick äran att se honom där och sen fick jag själv äran att spela den. Först i Växjö i början på 2000-talet och 20 år senare fick jag spela den i Gävle, på Gasklockorna. Det var så häftigt att få göra den tillsammans med dels alla duktiga dansare men även med Lyriska sällskapet i Gävleborg som var med och körade. Vi hade förstås ingen aning om Pandemin när vi började. Vi började i januari 2020 och hann spela 16 föreställningar och därefter fick vi tyvärr bryta den. Hade vi inte hunnit spela de 16 som vi hann med så hade det blivit en katastrof. Jag hade lagt ned ett och ett halvt års jobb med det där, med regin, med kostymer etc.
Något som var roligt var att jag faktiskt fick Gefle Dagblads kulturpris för uppsättningen. 25000 kronor låg det på så det var välbehövliga pengar i pandemikrisen, då jag var helt utan jobb efter musikalen.
Något annat härligt är att jag har ute en ny låt nu, Vi borde vara nakna som släpptes nu inför Pride. Från början var den dock tänkt för Melodifestivalen men jag sa faktiskt nej. Jag kände att jag är för gammal och att jag inte kommer komma någonvart. Så jag köpte ut den själv från Larry Forsberg. Det är faktiskt Larry som var med och skrev La dolce vita för After Dark, Ge mig en spanjor och Jill Johnsons Crazy in love. I alla fall så sa jag till Larry att jag vill ha den på Priden, under schlagerkvällen så då blev det så.
Min karriär har ju varit så lång så det är så mycket roligt jag har att berätta. Som till exempel med min låt Gala (Jetset Babsan). Den skickade Thomas G:son in till Melodifestivalen. Han skrev den till mig och sa ”Larsa, du måste vara med i Melodifestivalen”. Det var första chansen för mig. Så vi spelade in låten och den skickades in i tre år till mello och till slut kände jag att ”äh, den här känns gammal nu” så jag fick aldrig spela upp den där. Sen när jag skulle vara med i After Dark så sa jag till Thomas att då köper jag ut den, men då skulle han ha 25000 kronor. För en tre år gammal låt. Jag valde i alla fall att köpa ut den och så blev det min öppningslåt när jag var med i After Dark. Jag minns att jag och Christer (Lindarw) skämtade om att den varit inskickad i si och så många år. Jag kom dock med i Melodifestivalen 2011 med Ge mig en spanjor. Jag tycker väl dock i efterhand att Gala (Jetset Babsan) är en roligare showlåt.
Det finns så mycket konstigt man vet om när det kommer till musiken. Man får en låt som man tror ska vara med i Melodifestivalen, efter tre år har de dissat den lika många gånger, då känner man genast att då är det ju för sent, så då köper man ut den och använder den själv på scen. Då är låten bränd för att vara med i mello.
Branschen är ganska liten och intim på många sätt. Jag minns när Christer Lindarw skulle ha sitt 40-års-jubileum som artist. Då ringer Christer Björkman och säger att vi måste ha en låt till jubileet. Det blev Kom ut som en stjärna, en låt som från början var skriven till Alcazar. De skrev om låten från engelska till svenska på två dagar och den skickades in lite sent, men låten kom med då det samtidigt passade med att Christer Lindarw firade 40 år som artist. Det är en del som folk inte vet om, det är mycket internt.
/ Lars-Åke "Babsan" Wilhelmsson
Lyssna på Vi borde vara nakna här nedan!
