Jag har varit så van vid att när Patrik sjunger så kommer förr eller senare ett avgrundsvrål i refrängen men precis som att Misery Loves Co. förändrades med åren så är det här ett skrik som kommer inifrån. Det finns en hopplöshet i rader som ”Du svettas för en man som inte ens vet ditt namn” och beskrivningar av en ”värld full av sorg”. Temamässigt så håller den sig till originalet men här finns tyngden främst i rösten, i alla känslor som fyller Patriks röst. Gång på gång. Det är starkt.
Lyssna här nedan!