Henri - Hjärtekross

Jag imponerades djupt av Henris, Lisen Jernqvists projekt, debut-EP Pärlemor. Blandningen av poesi och pop var speciell och vacker. Jag tycker om när olika uttryckssätt möts och jag tror det kommer bli allt vanligare i framtiden, att saker luckras upp och flera olika uttryck möts på samma album. Album blir som föreställningar. Se på Håkan Hellströms Du gamla du fria exempelvis. Det är inget vidare album, men samtidigt blir det snarare som en föreställning snarare än ett musikalbum. På Pärlemor var sorgen påtaglig och jag var tacksam för att vi fick ta del av Henris läkning. 

I min tolkning fortsätter läkningen här på Hjärtekross, men den har bytt känslor, från det stillsamma till något med mer kraft. Mellan sorg och ilska är gränsen tunn tunn tunn. Över de tre spåren så är det dubbla känslor, att vara på en gemensam plats utan den som man delat den, att hon den andra är hel medan man själv är ingenting alls - längre. Samtidigt är det mycket dubbla känslor. Två motsatser känns samtidigt. Man vill göra något hela natten medan man inser att man samtidigt aldrig kommer få sova hos personen. Att hångla hela natten blir mest en önskan som inte blir besvarad. 

Jag älskar hur känslorna springer snabbare och snabbare i Lisens röst i slutet på titelspåret. Hur texten till Karaoke helt får mig på fall och hur kraften i avslutande Innanför min tröja bryter av på ett utmärkt sätt. Texterna är fantastiska och Lisen visar upp ett än större register i sin röst den här gången. Jag tolkar det som sagt som en annan slags läkning den här gången, en del två där känslorna har bytts ut till något annat. En annan slags läkning men minst lika bra beskriven.

Lyssna här nedan!