Jag tittar upp. Rymden mellan mig och kyrkans kassettak verkar oändlig. Rymmer årtusenden av frågor. Några svalor dansar förbi mitt huvud, upp i atmosfären. Frågorna - som kastvindar under deras vingar. Jag följer dem med blicken. Från orgelpipors raka ryggar till predikstolens pekande hand.
Herrljunga.
Jag känner en varm strykning mot mina bara ben. En solkatt har letat sig in. Utan ansträngning hoppar hon upp, bäddar ner sig. Frågar inte om lov. Men hon är välkommen. Obrydd om svalorna över henne. Hon spinner. Rytmiskt, repetitivt. Som på räls.
Alingsås.
Plötsligt ett dån. En djup klang. Klockan har vaknat. Harklar sig och mumlar något. Vad säger den?
På en sekund har hon sprungit iväg och gömt sig. Jag ser mig omkring. Svalorna är också borta nu.
Ett dån. En djup klang. Denna gången klarare, men kan inte urskilja orden. Jag ställer mig upp och går mot utgången.
Ekot av mina steg dränks av basunens gospel. Vad säger den?
Ute.
Orden skär in i öronen. "Nästa: Göteborg! Ändhållplats". Tittar på mobilen; Ainbusk av Nils Landgren. Bara en gång till. Vill vara där lite till. I hypnosen. Jag vänder mig om för att gå in igen. Dörren är låst.
/ Hugo Holke
Lyssna på singeln här nedan!
