”Tur och retur?”
”Nej, en enkelbiljett, tack.”
18 år senare, efter några Europaturnéer, tog musiken mig till just New York. Mitt band, Misery Loves Co, spelar på klassiska spelstället Limelight. Förband är ett gäng som kallar sig Deftones och eftersom de är signerade till Madonnas etikett handlar det mesta om huruvida hon är där eller inte. Någon tror sig ha sett henne. Men jag vet inte, eller minns inte. Däremot är jag helt säker på att Paul Stanley inte var där. Tyvärr.
Men det är förstås lättare att tydligt komma ihåg sådant som hänt mer nyligen. Som när jag i somras livedebuterade med mitt soloprojekt, Wirre, där även Jesper Skarin och Kapten grå ingår. Vi spelade på ett kafé i Stockholm (Torpet i Orhem) och trodde att det skulle finnas ett trumset på plats, vilket snart visade sig vara ett missförstånd mellan oss och ett annat band som spelade.
Det löste dock Jesper Skarin genom att helt enkelt bygga ett trumset av saker han hittade på plats. Plankor och skrot blev med hjälp av borrmaskin och skruvar ett fullt fungerande set - och ett väldigt fint musikminne.
Allt är liksom ett virrvarr av upplevelser och hade du frågat mig i morgon hade jag garanterat tänkt på helt andra minnen. Musiken finns ju där hela tiden, år efter år, och nya musikminnen skapas hela tiden. In i evigheten skulle jag tro.
/ Wirre
Lyssna på Gävlevägen här nedan!