2012 blev jag tillfrågad att vara frontfigur i ett bandet Race The Sunset. Vi gick alla i samma klass på gymnasiet och detta var starten på en resa som håller på än idag.
En dag fick vi ett erbjudande att spela på ett par barer i en liten stad på andra sidan jordklotet, Valparaiso, Chile. Det här kunde vi ju inte tacka nej till! Vi var 17 år och PANK. Hur skulle vi kunna få ihop det här? Den enda som visste något om Chile var vår trummis som växt upp där. Resten av oss kunde inte ett ord spanska eller visste någonting om vad som väntade oss. Steg ett var iallafall att få tillåtelse från skolan att åka iväg i 6 veckor. Det var ett stort fett NEJ från skolan. Vi fick inte åka. Men det sket vi i. Vi åkte ändå! Jag skrapade ihop varenda krona jag ägde, basisten sålde sin TV och tillslut lyckades vi skrapa ihop till 5 biljetter och satte oss på ett flyg till Chile. 17-åriga vi.
Vi blev hämtade av trummisens farbror som körde oss längst huvudgatan i Valparaiso. När vi närmar oss centrum så ser vi tre stora flaggor längst vägen med vår logga och en stor fet text "Race The Sunset". Jag kunde inte fatta det! Ett par dagar senare hade vi bokat två intervjuer med två olika radiostationer i Valparaiso. Jag sa inte ett ord under hela intervjun för jag vågade inte utforska min spanska inför hela chilenska folket men jag satt där och sög in hur sjukt det här var!
Första veckan i Chile gick åt till att knacka dörr på alla barer i hela stan för vi kom ju inte hela vägen hit för två gig?
Vi satt i vardagsrummet i huset vi bodde i och klippte ut våra skivomslag som vi hade printat ut. Dessa delade vi ut till alla vi kunde tänka oss ville lyssna. Vi lyckades skrapa ihop 12 stycken gig och stod inför flera hundra människor under våra 6 veckor. Jag kommer alltid se tillbaka på den här resan med ett leende på läpparna. Vilket äventyr och vilket minne!
/ Hilda Denny
Lyssna på Panacea här nedan!
