När jag nyligen hade flyttat till Göteborg så fick jag David Urwitz album I väntan på vad av en vän. Skivan blev som ett skydd mot allt som var jobbigt just då och låtar som Lycklig och Om du inte stått där är fortfarande bland det bästa som skrivits på svenska. Sedan dess har mycket hänt i Davids karriär. Vi hör honom bland annat regelbundet i P4 i programmet SöndagsMorgan där han är sidekick till Morgan Larsson och Davids senaste singel heter Jag kunde inte sagt det bättre själv. En både finstämd och medryckande låt där bland annat Matti Ollikainen gästar på piano. Idag gästar David bloggen för att berätta om ett musikminne!
Efter mängder med gissningar och lyssningar gick jag lycklig därifrån med singeln Never Never av The Assembly. Inte visste jag då att det var Vince Clarke som hade skrivit låten och inte heller att det var Feargal Sharkey som sjöng så skört och levande så jag nästan ville gråta.
Men jag lyssnade som en besatt på den. Om och om igen.
Jag lärde mig spela låten på piano och lärde mig sjunga den som Feargal.
Lite så där hest.
Allt lät säkert för ruskigt men ändå. Vilket rum dom hade visat in mig i.
För det är märkligt med musik. Att den ibland kan ha en sån kraft.
Att upplevelsen nästan kan kännas religiös.
Så var det med Emmylou Harris för mig. När jag hörde hennes skiva Wrecking Ball var det bland det vackraste jag hade hört. Och jag tror knappt jag visste vem Emmylou var. Allt det där hon gjort tidigare var helt ovidkommande. Bara hennes låtar på den där skivan betydde någonting. Och det faktum att hon på Wrecking Ball knappt ens hade skrivit någon av låtarna bekom mig inte. Varenda ord hon sjöng trodde jag på. Och det gör jag fortfarande.
/ David Urwitz
Lyssna på Jag kunde inte sagt det bättre själv här nedan!
