Blir man klokare med åldern, frågar sig Werkell i senaste fina singeln Sånt som aldrig blir av. Kanske blir man inte det och när fantasin inte matchar verkligheten och drömmarna aldrig grävs upp för att bli till liv, utan stannar kvar just som drömmar. Hur känns det då? Singeln är hennes sjätte sen hon debuterade förra året med sitt soloprojekt. Hon har tidigare spelat i band och skrivit till andra artister, men förra året gick hon alltså solo. Idag gästar Werkell för att berätta om ett musikminne!
Jag minns första genomlyssningen. Varje låt kändes som att få en fin present. Pärla efter pärla från band jag tyckte om och band jag aldrig hört.
På ena sidan var det indie, pop och rock. Från 70-00-tal. Cake, The Ark, Led Zeppelin, Freewheel, Popsicle.
På andra sidan var det Stan Getz, Astrud Gilberto. Musik som skulle komma att forma både min sång och mitt gitarrspel när jag senare började gymnasiet. Jag lyssnade och lyssnade. Ja, jag la till och med över allt på mini disc när bandet började slitas ut.
Jag vet inte varför det där blandbandet hängt kvar i mig. Jag skulle inte kalla någon av låtarna en favorit. Ingen av dem har senare dykt upp på någon Spotify wrapped. Men något i den där mixen inspirerade mig att börja lära mig spela gitarr, vilket öppnade helt nya rum i mig som låtskrivare.
Och när jag härom veckan stod inne på Ica och Let Your Body Decide med The Ark sköljde över mig bland frukt och grönt, så mindes jag plötsligt hur det var att värdera ett blandband lika mycket som sig bör enligt Rob i High Fidelity. Framförallt kom jag ihåg känslan av att vara 15 år, vara kär i en kille långt bort och att tragglande börja bemästra barréackord.
/ Werkell
Lyssna på Sånt som aldrig blir av här nedan!
