Lisa Wanloo - Shadows

Senast ni kunde läsa om Lisa Wanloo på bloggen var i juni förra året. Hon var då aktuell med dubbelsingeln Darker / Hear. Där bjöds vi på både ett tungt och vackert vemod. Det möts vi av även här, på debutalbumet Shadows. Om jag jämför med hennes första singlar så är ljudbilden än större och tyngre här. Instrumenten skriker snarare än att de viskas fram. Det är förstås inte hela sanningen, det är ett varierat album, men överlag så är ljudbilden tyngre än i början av hennes karriär. 

I de tyngre låtarna, som Burn out och Shadows möts vi en närmast industriell känsla. Vackrast blir det dock i den nedtonade Don’t tell me. En skör låt på gränsen till att spricka. Men det finns något väldigt vackert i allt larm också. Jag påminns om Holes vackraste stunder, där oljud och skört vemod möttes. Lisas röst är oerhört stark och texterna känns raka och personliga, om livets baksidor och tvivel. Albumet avslutas av stillsamma Empty Space som bär på en ödesmättad stämning. En låt som gärna hade fått vara längre, i mitt tycke. Den drömska känslan är fantastisk. 

 Överlag är Shadows ett fantastiskt album där det känns som att Lisa Wanloo hittat ett uttryckssätt som hon känner sig trygg i. Där hon berättar personligt om sina känslor, sitt tvivel och lyssnaren kan inte annat än att omfamna det hon sjunger, visa förståelse. Mötas i det tunga.

Lyssna på Shadows här nedan!