Musikminne från MANX

Maria Nyströms projekt The Naima Train lade ner med en sista spelning i Bältespännarparken i Göteborg 2017. Jag minns fortfarande en spelning med The Naima Train på Bio Capitol. Stämningen var magisk på alla plan. Ur The Naima Train föddes MANX. Första singeln hette I'm giving u art och släpptes 2019. Senare samma år släpptes EP:n Shell. 2020 släpptes den starka singeln Yoga while crying. I september i år släpptes senaste singeln RAFT. Idag gästar MANX bloggen för att berätta om ett musikminne!

Min hjärna kopplar ihop känslominnen väldigt starkt med musik. Jag kan bli sådär sjukligt besatt av specifika låtar som hängt med under känslofyllda perioder i livet. Det spelar nästan ingen som helst roll vilken låt det är, den behöver verkligen inte ingå i min generella musiksmak; om jag kopplar den till ett minne så kommer jag med stor sannolikhet vara fäst vid den resten av livet. Det nostalgiska värdet i en låt kan ibland vara värt ALLT. Jag har för många minnen av musik av den inspelade sorten. Det är lättare att gräva bland livemusik-minnena, även om det också är sjukt svårt att säga ett enda. 

Men den sjukaste upplevelsen av livemusik jag kan komma ihåg var Sigur Rós på Roskildefestivalen 2013. Dom spelade på en av tältscenerna på natten, och luften var sådär mosig och härdad av solen från dagen. Det hade varit värmebölja och publikens ångiga, varma kroppar var inte så lockande att stå och trängas mellan, så jag och några kompisar lade oss på gräsmattan utanför tältet och bestämde oss för att bara lyssna på spelningen. Vi märkte dessutom att ljudet just där i gräset var helt perfekt, bättre än i publiken. 

Klockan var ca. 01 och himlen var helt klar och fylld med stjärnor och galaxer som fick bli visuals till spelningen. Jag kommer ihåg att jag verkligen svävade ut i rymden och försvann till musiken, och när spelningen var slut märkte vi att vi alla låg och höll varandras händer. Vi gick långsamt och helt tyst tillbaka till tältet, gjorde oss ordning i tystnad och somnade. Alltså sa verkligen inte ett ord. Inte ens typ ”fan vad bra det var”. Det var som att vi var överens om att ord var överflödiga.

/ MANX

Senaste singeln finns för närvarande inte tillgänglig på Spotify. Lyssna på den tidigare singeln Yoga while crying här nedan!