Vår replokal var placerad ganska nära ingången i det stora replokalskomplexet. Gulaktiga lysrör gav ett dunkelt ljus i det smårökiga, nedklottrade plåtskjulet som mycket väl hade kunnat vara korridoren som ledde besökarna in på ett sunkigt punkhak. Kanske var det därför dörren till vår replokal helt plötsligt öppnades.
In stapplade tre killar med haschig blick och småtaggade leenden. Det var inte första gången detta hände och vi tänkte inte så mycket på det, utan nickade bara kort åt dom och fortsatte spela. Våra oannonserade gäster verkade uppskatta det de hörde och gjorde sig hemmastadda. Nån satte sig skräddare på golvet och rådiggade till det vi spelade, en annan stod bakåtlutad mot dörren och knäckte en bärs.
Vi gick över från den fasta formen på låten vi spelade, in i ett ganska spaceat jam. Vi lirade säkert på i uppemot 10 minuter innan vi slog av. När vi gjort det hade vi nästan glömt att vi spelat inför en liten publik, så applåderna som följde kom något oväntat.
”Shit va nice, är ni förbandet eller?", sa en av snubbarna.
”Öööh nej, det här är vår replokal”, svarade vi.
Det visade sig alltså att besökarna skulle på spelning i en lokal i närheten, och att de hela tiden trott att vi var förbandet. Detta var rätt kort efter att vi startat Puppy Eyes, och får väl därför ses som vårt första gig. Det hela slutade med att vi drog på lite go musik och tjötade med dem. De var svinsköna och bjöd med oss på gigget de egentligen kommit för att se, så kvällen fortsatte bara några hundra meter därifrån med ett skumt gothband från Seattle. Kanonkväll!
/ Puppy Eyes
Lyssna på Real talk här nedan!
