Mest fastnar jag för hur starkt Mats lyfter fram sorgen i titelspåret. Jag gillar hur han pratsjunger sig genom verserna och hur han beskriver det som att han tagit ”sorgen i hand”. Jag tänker att all sorg är något vi måste våga möta, måste våga omfamna. Den kanske inte försvinner av det, men den omvandlas kanske så småningom. Fint att låten följs upp av den ljuva Moder sol som spritter av en lycka som konstaterar att ”Det här är min värld.”
Allra bäst låter det dock i singeln Höjdrädd, som börjar försiktigt med ett piano, men som lyfter till en riktigt svängig pärla. Egentligen är det bara Rötter i mitten av albumet som jag inte riktigt fastnar för. Annars är det ett mycket starkt album.
Lyssna på albumet här nedan!
