fredag 12 november 2021

"Att det blivit blått styre i Göteborg har bara medfört så mycket dåliga saker för staden"


Fantastiska Matilda Sjöström släppte singeln Hoppas med soloprojektet Det Brinner i slutet på oktober. En fantastisk låt. Ett nytt album kommer till våren. Idag släpper också Steget, duon hon har tillsammans med Nils Dahl, den nya låten Bara en gång till. Här, i en längre intervju, berättar Matilda mer om det kommande albumet med Det Brinner och om ett Göteborg som förändrats men som hon fortfarande älskar. Jävligt mycket. 

Hur mår du, Matilda? 
- Jag mår bra. Mycket att göra igen, vilket är underbart men shit vad jag blivit ovan med att ha massa bollar i luften. Lite virrig, haha!

Du har beskrivit att du har en stark eld inom dig, hur har du hanterat den elden under corona? 
- Ja, det vaR riktigt jävla jobbigt faktiskt. Jag har spelat in massa ny musik, har joggat och tränat massor OCH pysslat som en tok. Lyssnat på ljudböcker och gjort egna örhängen av krymp-plast. Jag har försökt hålla igång alltså. Annars blir jag så sjukt deppig. 

Hur har din relation till Göteborg förändrats genom åren? 
- Den har nog inte förändrats alls. Jag älskar Göteborg så jävla mycket. 

Om du fick bestämma över det mesta i Göteborg under ett år, vad skulle du göra då? 
- Oj. Jag skulle se till att kapitalismen som frodas i stan blev omkullvält så gott det gick. Jag skulle fixa billiga hyror på båda lägenheter och lokaler (fastighetsägare är så jävla rika) så att kulturen och folket skulle få plats på ett sätt som verkligen är på väg bort helt i vår fina stad. Så jävla sorgligt är det. Att det blivit blått styre i Göteborg har bara medfört så mycket dåliga saker för staden. Kulturen blir bortputtad i vanlig ordning och all plats som är attraktiv ägs av stora tråkiga företag som inte bryr sig ett smack om det som verkligen är vackert.

- Platser som förut frodades av blandningen av människor och deras konst blir platser som mer och mer är döda och fula. 

Göteborg har blivit en stad som romantiseras mycket i olika låttexter, vilket kritiserats en del, exempelvis i boken Nattens armar når oss inte nu. "Att romantiseringen inte tar ansvar för konsekvenserna" Kan du hålla med om att det finns ett problem i romantiseringen?
- Självklart kan det bli så. Att det liksom gömmer undan det fula som händer varje dag. MEN det är ju oerhört svårt att påverka stort med låttexter, så länge vi lever i en kapitalistisk värld kommer pengar vara gud och de som har deg kommer ha makten. Tyvärr. Vi som älskar att skapa kommer aldrig vara som dom. 

Hur skiljer det sig det kommande albumet från Bara öppna ögon kan se? 
- Hmm, tyvärr är den nog både mörkare och argare än förra plattan. Går det ens? Haha, nej men det är faktiskt jävligt roliga produktioner, snyggare och fetare och jag tycker att gråtdisco-benämningen passar ännu bättre på denna platta. Det är ännu mer Prince-romantiserande grejer och de popigaste melodierna har de värsta texterna. Så jag är oerhört taggad på att dela med mig av skivan till världen.

Senaste singeln heter Hoppas. Berätta om texten till den! 
- Jag har jobbat mycket de senaste åren att förlika mig med att jag varit en medberoende-person typ hela mitt liv. Jag har gömt mig mycket bakom att alltid vara den som ställer upp och typ erkänt mig själv som nån slags hjälte på grund av det. Men bakom fasaden finns massa andra saker som inte är så smickrande. Så låten handlar om att göra upp med det. Jag har läst böcker och lyssnat på poddar om medberoende och har kunnat börja nån slags resa med mig själv och min omgivning. Jag är fortfarande ganska skör runt destruktiva grejer och lägger mycket skuld på mig själv, men försöker liksom gå genom det och vara i det. Förhoppningsvis kommer jag ut på nån sida sen och mår bättre.

Är det något du började att göra under pandemin som du kommer fortsätta med? 
- Nej, haha!  

Du spelade på Fyrens ölkafé i oktober. Hur kändes det att spela live igen? 
- Alltså det har varit så otroligt mäktigt att möta en så jävla övertaggad publik. Jag hade inte glömt vad det betyder men FAN VAD DET BETYDER MYCKET. Att få se alla dessa ansikten och hur de sjunger med i varenda text. Alltså jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det. Är så JÄVLA glad för detta. 

På tal om spelningar, har du någon rolig anekdot från en spelning du vill dela med dig av?
- Jag har tyvärr oerhört svårt att komma på någon. 

Vad är den största skillnaden att skriva till Steget och till Det Brinner? 
- Det är inte så stor skillnad. Jag vågar vara mer av olika saker i de olika projekten. Det är nog så med alla människor, vi tar fram olika saker inom oss i olika situationer liksom. Umgås du med en riktigt galet rolig person på krogen, så tar du fram det roligaste i dig själv. Pratar du med nån som är upprörd över något så tar du fram andra egenskaper som funkar i det sammanhanget. Umgås du med farmor på en söndagsfika kanske en annan del av dig själv dyker upp. Det är liksom olika saker med delar av dig själv som du gillar och alla bor i samma kropp. 

Om det var möjligt, vilken tidpunkt i musikhistorien skulle du vilja besöka? 
- Helvete vad fett det hade varit att få vara med om funkens uppgång. Det verkade vara så jävla sjukt och snöigt. (Tales from the tour bus – Kolla in funk-avsnitten – så sjuka!) 

Om man jämför din syn på musik idag och den du hade när du började syssla med musik, hur har den förändrats? 
- Eftersom det är en jävligt hård bransch jag valt att stanna i, har jag behövt sätta upp regler och spärrar för att undgå att bli bitter, totalt utnyttjad och se det fina i musiken för att kunna fortsätta. Jag har kommit fram till att jag älskar musiken så otroligt och att det är den som definierar mig som person, så jag behöver inte grubbla så mycket (nu för tiden) om varför vi fortsätter när vi typ alltid jobbar så sjukt jävla mycket och typ aldrig får betalt. För att jag älskar det. För att jag är så tacksam att jag kan göra det. Och att andra vill ha det. Det är så himla viktigt och det visste jag inte förr. 

Vad lyssnade du på för musik när du växte upp? 
- Jag lyssnade mycket på det mina päron spelade hemma såklart. Favoriten var Stevie Nicks (still going strong) men lyssnade också mycket på vad mina storasyskon lyssnade på. Ramones, The Clash och Björk. När grungen kom var den såklart oerhört viktig för mig och Nirvana, Cranberries och Skunk Anansie var avgörande för mig i tonåren. Även reggaen va oerhört viktigt. 

Minns du första gången du stod på en scen och hur det var?
- Jag stod på scen redan som barn och älskade det. Var trummis i en ”rockgrupp” på fritids när jag var typ 6 år. Minns känslan av att älska adrenalinet och att få vara nån men minns typ inget annat, haha!  

Vad i livet mår du bäst av att göra? 
- Skratta med min familj och vänner. Äta god mat och dricka gott vin, men främst är det ju att skapa och släppa musik och sen få spela den live. Det älskar jag såklart mest av allt. 

Till sist, om du var en karaktär i en klassisk bok, vem hade du varit då och varför?
- Oj! Klassiska böcker har jag nog aldrig läst, haha! Jag hade ju önskat att jag var Vinn i trilogin Dimfödd. Hon är så otroligt jävla cool men lever också med erfarenheten av att alltid bli lämnad, inte kunna lita på nån och ha ett stort självhat. Igenkänningen är ändå rätt stor. Sen att hon har magiska krafter, det hade jag så gärna haft ju!

Lyssna på Hoppas av Det Brinner och Bara en gång till med Steget här nedan!