Albin Lee Meldau - Epistlar

Jag har alltid tyckt om svensk visa. Cornelis ligger mig varmt om hjärtat exempelvis. Det är något i vemodet och de berättande texterna som fångade mig. Sommarkort (En stund på jorden) är min definition av en fulländad låt. Bilderna som målas upp är fantastiska. Många svenska artister väljer bort svenskan som språk till förmån för engelskan, vilket är synd. Många artister som gått från att sjunga på engelska till att välja svenska har berört än mer efter det. Lalehs tidiga låtar, som Prinsessor, visar upp en större tyngd än en majoritet av hennes engelska låtar. 

Epistlar av Albin Lee Meldau är hans andra svenska projekt och det låter minst lika bra som det gjorde på albumet På Svenska. 
Här går han verkligen in i den svenska vistraditionen och både hyllar den samtidigt som han sätter sin egna touch på den. Låtar som Josefin och Ord som rimmar på dig är helt fantastiska. Särskilt den senare, där han sjunger om att flytta tillbaka till Göteborg från Stockholm - för där är allt som förr. Och när kärleken till en person tagit slut i en stad - vad finns kvar av stan? 

”Hjärtat vill vad hjärtat vill och inget är oändligt”, sjunger Albin med en röst som nästan tangerar Cornelis dito stundtals. Tonsättningen av Pär Lagerkvists Det är vackrast när det skymmer får kroppen att brista nästintill och Segla är en ballad där Albin sjunger otroligt. Egentligen är det bara Andas - Andas in andas ut, den akustiska versionen av tidigare utgivna Andas, som inte riktigt håller. I mitt tycke låter den alldeles för mycket som Petra Marklunds Händerna mot himlen. Det är ingen dålig låt i sig, men jag hakade upp mig på det. Förlåt. 

Trots att jag hört rykten om det motsatta, så hoppas jag Albin ska fortsätta släppa material på svenska då och då. Detta är, generellt, fantastiskt och har än fler dimensioner än hans engelska material, i mitt tycke.

Lyssna på Epistlar här nedan!