Sommaren 2018 var jag på en två-veckors turné i Centraleuropa med några vänner, som en roadie och gästande musiker åt deras band. Det var en väldigt ny upplevelse för mig, jag hade sen många år tillbaks varit ganska socialt instängd och vågade mig sällan åka iväg för långt hemifrån, ännu mindre till andra länder på turné i en gammal minibuss. Men jag hade lovat mig själv att försöka våga på mig ett mer äventyrligt sätt att leva, så där fann jag mig till slut.
Turnén hade börjat i Polen, och efter den andra spelningen fick vi ett par lediga dagar i den vackra staden Kraków. Den sista morgonen vi spenderade där innan vi skulle åka vidare till Slovakien så satt vi alla och åt frukost tillsammans på ett litet café precis bredvid hostelet där vi hade sovit. Jag tror vi satt i det caféet i minst två timmar, om inte längre. Det var en mysig atmosfär, de spelade en skön blandning av modern indiepop/rock och sköna gamla 80-talslåtar. Allt från Arcade Fire och The Strokes till Madonna och Joy Division. Och de hade gratis Wi-Fi och gott kaffe, så vi kunde få lite jobb gjort också.
Emellanåt försökte vi känna igen låtarna som spelades över högtalarna. Ibland blev det något man inte kände igen men diggade soundet av, så man tog upp sin mobil och använde Shazam för att ta reda på vad det var. Hade man tur så fick man något nytt att lyssna in sig på under nästa långa bilfärd. Och det var precis det som hände mig. En låt började spelas över högtalarna. Det första jag kunde höra var en soft gitarr, dränkt i reverb, som surrade över ett statiskt trumbeat. Inget som fångade min uppmärksamhet direkt, men jag tyckte det var ett trevligt ljud i bakgrunden. Men sedan så hörde jag en sångröst som bröt igenom. Den var soft, intim, feminin - nästan som ett spöke som melodiskt viskade. Min första instinkt var att det lät som något av Lana Del Rey - men när jag scannade med mobilen fick jag reda på att det var en låt som hette "Each Time You Fall In Love" av Cigarettes After Sex. Hade aldrig hört talas om det bandet innan - men jag skrev ner namnet på låten för att komma ihåg det, jag tyckte att soundet var väldigt skönt. Men ju längre sången höll på ju mer insåg jag att "Jävlar, den här låten är faktiskt väldigt väldigt bra.". Det kändes verkligen hypnotiskt på något sätt. Trots att låten i sig var väldigt simpel så var det just något i sångmelodin som bara fastnade i hjärnan.
När vi väl hade åkt därifrån och kommit fram till våran nästa boplats tog jag tid att gå på en liten promenad och lyssna på låten igen. Och sedan en gång till. Och kanske några gånger till efter det. Jag började sedan kolla upp lite mer av deras musik - det visade sig att de bara hade ett album vid den tidpunkten, så jag sparade det på min Spotify och började lyssna på repeat. Trots att alla låtar lät nästan likadana från ett instrumentalt perspektiv så var det något med sången som fascinerade mig. Melodierna bara grävde in sig och satte sig i hjärnan.
Varje gång jag hör den skivan nu för tiden så känns det som jag tas tillbaks till den sommaren. Minnen av sköna sommarkvällar och av att halvsova i passagerarsätet mitt i natten på motorvägar i Tjeckien. Jag tycker det är något väldigt speciellt hur man kan skapa musik som kan ha en sådan stor påverkan på människor - hur vissa toner och ackord i rätt ordning kan väcka minnen så intensivt. Som musiker tror jag inte att det finns någon hemlig formel man kan följa för att skapa en sådan sensation. Man får bara skriva det man kan, och hoppas på att rätt person hör det.
/ Fröd & Joak
Lyssna på Glaciers här nedan!
