Pia Olofsson släppte, under namnet Orsakan, debut-EP:n Till er igår. Det är en EP som berör på djupet. Som inte backar för tunga ämnen. Här berättar Pia om hennes uppväxt, om tiden i Berlin, om feminism och om skam.
Hur skulle du beskriva dig själv? - Varm, tokig, glad, mest rofylld i naturen, älskar vatten, livsnjutare, äventyrlig, öppen, nyfiken, modig. GU' va härlig jag låter, tycker ni inte..?
Du är född i Skåne. Vad är ditt finaste minne från din uppväxt?
- Det första jag tänker på är när vi flyttade våra kor mellan två olika beten, och var tvungna att korsa landsvägen. Då fick jag stå i reflexväst på vägen och stanna bilarna som kom förbi, det var svinpinsamt, haha. Det var kanske inte så kul just då, men nu känns det fint.
- Vi var alltid ute mycket. Jag och min syster brukade rymma till Öresundsbron (som är två plankor över en liten bäck i vår skog). Men ordentliga som vi alltid varit så lämnade vi en lapp på köksbordet: "Vi har rymt till Öresundsbron. Har mat med oss. Kommer hem klockan fem."
Nu bor du i Borlänge. Hur kommer det sig att du flyttade till Dalarna?
- Jag hade bott hemma ett år efter att en Latinamerika-resa blivit inställd. Jag sökte musikpedagog-utbildning både i Borlänge och i Sundsvall, men min magkänsla skrek BORLÄNGE, så jag lydde! För ett år sedan flyttade jag från Borlänge city till ett litet falu-rött hus med trädgård, i Bäsna utanför Borlänge, och stormtrivs!
Du har även tillbringat ett år i Berlin. Vad minns du bäst från tiden där?
- Sol. Billig öl. Trånga nattklubbar. Men också hur det fanns så mycket konstiga saker överallt så att allt till slut blev helt normalt. Allt från att möta en människa på stan i läderkläder, nitar och koppel till halva skyltdockor och fårhuvuden som konstinstallation på nattklubbar. Jag älskar numera saker som sticker ut! Vill vara mer sån själv. Jag vill få folk att haja till och snubbla i ekorrhjulet.
Hur påverkade tiden där dig?
- Jag blev mer öppen. Just för att alla bara körde sitt eget race där. Inget var konstigt, bara kreativt.
Jag växte enormt mycket som person under året där. Jag var bara 18 när vi flyttade dit, och det var första gången jag flyttade hemifrån. Men jag tänker också på tiden som när jag kom nära min syster på riktigt, och det är ju superfint!
Var kommer ditt artistnamn ifrån?
- En orsaka är någon som gör det hon verkligen längtar efter och drömmer om, men egentligen inte vågar! Hon är modig och trygg.
- Det speglar min musikaliska resa väldigt bra. Att skriva låtar, stå på scen och förmedla känslor är saker jag alltid drömt om men inte vågat göra. Men nu, ja nu gör jag det ändå!
När kände du att du verkligen ville satsa på musiken?
- Den drömmen kan jag verkligen känna att jag har haft i mig hela livet. Jag har bara haft väldigt svårt att se den och ta den på allvar, för den har känts så orimlig.
Vad skulle du säga att den röda tråden på din EP är?
- EP:n är som ett fotoalbum från mitt liv, där man får ta del av ögonblicksbilder från olika tillfällen i livet. Det börjar med uppväxten och att längta bort. Sen kommer en kärlekshistoria och därefter ett stort äventyr. Sedan kommer brytpunkten och de två sista spåren får representera det jobbiga och svåra i livet. Men också hur närvarande detta ämne varit under hela livet egentligen. Det tog dock ett tag innan jag förstod att det var samhällsstrukturer det var fråga om, inte att det var mig det var fel på.
Minns du det första albumet du föll för och gillar du det fortfarande?
- Oops!… I Did It Again med Britney Spears från 2000! Var tvungen att lyssna på det igen nu, och JA jag älskar det! Så mycket minnen och känslor som kommer tillbaka.
Gillar verkligen det elektroniska soundet och alla syntharna, haha.
- Jag fick det albumet i födelsedagspresent av en kompis, och trodde av någon anledning att det var en sminkpalett med ögonskuggor (?). Jag skämdes så mycket för att jag (trodde att jag) fått smink att jag gömde det på mitt rum för mamma. Kan inte riktigt förstå varför idag, kanske för att mamma aldrig sminkat sig.
Nämn en låt du önskar att du själv hade skrivit!
- I can't make you love me - Bonnie Raitt. Den är helt magisk att sjunga!
Både Till mig och Till dig handlar om sexuella övergrepp och det är både personligt och utlämnande. Vill du berätta mer om dessa två och din önskan kring hur tankarna ska gå hos personer som lyssnar på dem?
- Jag skrev faktiskt båda dessa spåren mitt i natten när jag inte kunde sova (men vid två olika tillfällen). Jag har alltid tyckt att det är något annat att vara människa på natten. Det är som att ett filter försvinner runt oss och vi blir lite modigare och ärligare. Det tror jag bidragit till att spåren är så nakna och sårbara.
- Det bästa som kan hända är att någon som bär på något tungt hör dessa spåren och får kraft och mod att berätta om det för någon. Skammen är så fruktansvärt giftig. Men när vi vågar berätta om vad vi varit med om för någon, så flyger liksom en bit av skammen iväg och lämnar oss lite friare. Man får berätta om sin egen syn på händelsen, och säger då automatiskt till sig själv att ens känslor räknas och är viktiga.
Jag tänker på en rad ur ”Till mig” där killen kallar sig feminist men kanske begår fruktansvärda saker ändå. Jag tänker att den senaste tiden har flertalet kända män, som kallat sig feminister, begått övergrepp och jag funderar på vad det spelar för roll vad man kallar sig när man sedan ändå inte lever därefter. Samtidigt som det förstås är viktigt att vara feminist. Hur ser du kring dubbelheten i detta? Att även om fler män idag kallar sig feminister så är många av även dem sådana som går över gränsen?
- Ja… det betyder väl att man tror att man är medveten, och att man är feminist, fast man inte är det. Det kan ju vara svårt att förstå innebörden tänker jag?
Det är verkligen positivt att fler och fler vill kalla sig feminister, och tycker att det är viktigt. Men jag tänker att många kanske nöjer sig där. De säger ”Ja, klart jag är feminist. Jag lagar också mat hemma, och vi ska ju ha lika lön för samma arbete!". Och sen stannar det där. Sen är man "safe".
- Men feminismen finns ju överallt i vår vardag. Det handlar verkligen inte bara om att inte dela upp hushållssysslor efter kön. Feminismen finns i att som man inte ta all plats i ett rum, i att våga prata om känslor, att ta ansvar för att om man inte har kondom kan det leda till graviditet, att inte förutsätta att någon inte kan något om ekonomi/motorer/snickeri för att man är tjej, att inte döma någon efter klädstil, att förstå att ett nej är ett nej OCH SÅ VIDARE!
På vilka plan tror du människor generellt sätt har svårast att leva jämställt?
- Inom idrotten verkar det av någon anledning extremt svårt..? Jag tänker på hur svenska damlandslaget i fotboll tjänar så mycket mindre pengar av att göra precis samma sak som herrarna, hur man bortprioriteras av klubbar bara för att man bara satsar på herrlagen framför damlagen, och på att kvinnor som spelar beachvolleyboll bara alldeles nyss blivit tillåtna av Internationella volleybollförbundet att spela i något annat än bikini eller baddräkt. Helt galet ju.
(Det kanske inte var helt svar på frågan, men jag kände att jag brann för det här. Blir arg av att tänka på det!)
Vilka normer känner du präglar musikscenen i Sverige?
- Jag är inte superinsatt, men det är ju fortfarande så att man som tjej ses som lite mindre kunnig och teknisk, man antas vara sångerska (eller bakgrundsdansare). Men det är många unga kvinnliga artister som är stora nu och det tycker jag är så himla bra! Det matar min inspiration och självkänsla!
Om det var möjligt, vilken tidpunkt i historien hade du velat besöka och vad hade du velat förändra där och då?
- Jag hade förlist alla Columbus fartyg och låtit Amerika vara inakt med all den värdefulla kunskap och naturrikedom som funnits och till viss del fortfarande finns där.
Finns det fler uttryckssätt du vill utforska? - Ja, teater/skådespeleri! Jag har nosat lite på improvisationsteater, och skulle verkligen vilja utforska det mer. Och att spela in pod, och skriva poesi! Och arrangera event!
Om du var en karaktär i en valfri film, vem hade du varit då och varför?
- Skalle-Per i Ronja Rövardotter. Han skiter i allt och gör hoppsasteg och är tokig.
Vilket är det bästa rådet du har fått i ditt liv?
- Ångra inte det du gjort, ångra det du inte gjorde.
Det levde jag och mina kompisar så mycket efter hela tonåren, och jag tror att det har präglat mig ganska mycket. Det har fått mig att göra saker jag inte riktigt vågat. Den värsta ångesten jag kan tänka mig är att ligga på min dödsbädd och ångra att jag inte vågade.
Till sist, vad stör du dig mest på i flödet på sociala medier och vad vill du fylla flödet med istället?
- Åh, jag stör mig på så himla mycket. Mest på att det är så fruktansvärt uträknat och beroendeframkallande. Men i själva flödet är det nog på saker som gör mig avundsjuk. Som får mig att känna att alla andra har så himla kul och bra liv, och här sitter jag ensam och tråkig och äter falukorv för tredje dagen i rad. Men jag gör ju själv likadant.
- Jag tänker ibland att jag bara skulle lägga upp "fula" bilder, bara för att, liksom. Ibland tänker jag att jag skulle vilja fylla mitt flöde med mer inspirerande saker, insikter och tankeställare osv. Men bara ett mer ärligt flöde är nog mitt mål.
- Ganska ofta vill jag aldrig mer se ett flöde och definitivt inte vara en del av det, utan bara leva i mitt hus på landet och träffa människor PÅ RIKTIGT och gräva rabatter och ligga i hängmattan och skriva musik och sådär. Sånt jag har lust med, utan att känna någon press.
Lyssna på Orsakans debut-EP Till Er här nedan!
