måndag 14 juni 2021

Musikminne från Rut Sandbladh


Första gången jag hörde Rut Sandbladh var i samband med att hon släppte en egen tolkning av The Wannadies My Hometown. Året var 2019. Året innan medverkade Rut på #metoo-låten Vad dom än säger. Låten framfördes också på den mansfria festivalen Statements invigning samma år. Förra veckan släppte hon nya singeln Vålnad som får en att vilja lyssna igen och igen. Idag gästar Rut och berättar om ett musikminne, kopplat till Coldplay! 

Eftermiddagssol och sensommarljus. Chris Martins röst och Lucky Strikes – tjuvrökta bakom högstadieskolan vi lämnade för bara två månader sedan. Min bästa vän och jag, i timslånga promenader, avhandlades allt som varit och sånt som kanske skulle kunna bli. Om bara några veckor väntade gymnasiet, för henne 150 mil bort och för mig, bara en timmes bussresa hemifrån. Drömmar, sorg och skräck i en tonårsmarinerad mix – allt ackompanjerat av Coldplays allra första platta Parachutes, snurrandes på repeat i min bärbara cd-spelare. 

Jag älskade inte skivan direkt. Men ju mer den smälte samman med sommaren och mina drömmar, desto starkare kände jag för varenda låt. Och idag finns det ingenting som framkallar så många känslor i mig som att höra Chris Martin sjunga ”Bones sinkin' like stones, All that we've fought for, All these places we've grown All of us are done for…”

/ Rut Sandbladh 

Lyssna på Vålnad här nedan!