Albumet, som varar i 13 drömska spår, är mestadels ganska stillsamt och elektroniskt, vilket passar de melankoliska texterna. Ibland går längtan efter närhet och kyla ihop. Fast man är med någon så kan man känna sig väldigt ensam, vilket inledande Blå berg tar upp. En av de starkaste låtarna är singeln Sigrid där en uppmaning om att springa genom natten fastnar. Kungsan och Nu brinner hela skogen är två andra favoriter, där tempot höjs lite. Fina synthpoppiga låtar.
Överlag så är det ett vackert album som går mycket på känsla och där lyssnaren kommer nära just Annas känslor, känner hennes sorg genom melodierna och de starka texterna. Den går att ta på. Låtarna är helt enkelt mer känslobaserade än melodibaserade och kan ta en liten stund att komma in i, men ger man albumet en chans och låter det växa så tror jag att många kommer tycka att det är ett väldigt starkt album, som man kommer bära med sig ett bra tag. Det kommer jag.
Lyssna på Kom ta bilder här nedan!
