Ett album som kommit att trösta mycket under detta året är Thomas Jonssons projekt I’m Kingfishers senaste The past has begun. Från inledande Pocket Soul till avslutande Breakthrough at 42 så möts vi ofta av en stor skönhet. Nu slår sig inte musiken för bröstet på det sättet, men det är stora känslor som vi möts av. I inledande Pocket Soul, som jag skulle säga är skivans absoluta höjdpunkt, så tar en fiol sig in i huden på mig. Det låter fantastiskt. Överlag så består albumet mycket av möten mellan Thomas röst och andras. På två låtar gästar Vilma Flood och på Children’s Atom Bomb gästar Slowgold, både med sång och med munspel. På stillsamma The Plausible Impossible ger Vilma Flood låten ett nytt instrument med sin originella röst. Soul möter dröm på ett vackert sätt. Ella Blixt lyfter Dirty flera höjder.
Albumet består av vemodig folkpop och allt känns väldigt genomarbetat. Jag kanske inte fastnar helt för alla låtar, men överlag är det väldigt fint och, som sagt, en tröst som tagit sig in i hela kroppen och kramat om varje del av mig som behöver det. Mest gillar jag variationen som kommer av att olika röster och instrument möts i detaljerna. På en låt är det ett munspel som lyfter, på en annan en vacker klarinett. Detaljerna ger färger till mörkret, ljus till det svåra.
Stort tack för trösten, Thomas.
Lyssna på albumet här nedan!
