 |
| Foto: Noomi Söderström |
Agnes Grahn släppte i fredags sista singeln innan debutalbumet A Summary landar. Låten, In time, följer upp Was it love som släpptes i somras. Medan den tidigare singeln handlade mycket om att blicka inåt och bakåt och fundera över vad som format en så handlar In time om att inte låta rädslan navigera en i livet. Ibland behöver man fatta jobbiga beslut och bryta upp från det som är tryggt. Den nya platsen, det nya sammanhanget kan också få en att gro. Som vanligt så klär Agnes röst ens själ i lugna kläder. Man kryper ännu lite till i soffan och njuter av hur bra det är. Idag pratar jag och Agnes om vardagen och om musikupplevelser som landar bra i kroppen.
- Just nu mår jag bara. Jag känner inte efter så mycket. Är föräldraledig med barn nummer tre, och alla som har varit föräldralediga vet att man känner ungefär alla känslor och inga känslor på samma gång. Det finns en frustration i att inte kunna göra någonting hundraprocentigt, samtidigt som jag är otroligt glad för att kunna vara mycket med mina barn. Alla. känslor. på. samma. gång.
Men det korta svaret är att jag mår bra!
När vi pratade 2024 fick jag känslan av att du trivdes väldigt mycket i det lilla - i musiken, vardagen och de där ganska odramatiska stunderna tillsammans med andra. Nu beskriver du In time som en låt om att hitta sin plats i världen. Har din syn på vad som faktiskt är viktigt förändrats sedan dess?
- Det skulle jag inte säga, jag har ungefär samma inställning till livet just nu. Jag tror inte det är två motsättningar som du beskriver. Jag har haft situationer i mitt liv där jag har fått bryta med sammanhang, det kan vara jättejobbigt, men In time handlar på något sätt om att den nya platsen också kan bli bra, även om man från början inte alls kan se det. Och det är väl den lilla vardagen jag befinner mig i nu, och som jag trivs i. Som jag kanske inte trodde.
In time och Was it love kretsar båda kring tiden mellan 20 och 30, att växa upp och för första gången börja fundera över tiden som går. Vad har den perioden lärt dig om tid som du inte riktigt förstod när du var 20?
- Det jag lärt mig mest är att man aldrig blir klar. Att livet bara är som ett stort pussel och att man lägger nya bitar hela tiden som förändrar den stora bilden och gör att man ser saker på nya sätt. Att vuxenlivet till stor del handlar om att fundera på hur man ska förhålla sig till andra människor.
Du har beskrivit In time som en låt om att hitta sin plats i världen. När du skrev den, vad var det egentligen du själv försökte hitta en plats i - och känner du att du har hittat den idag?
- Både och kanske. Som alla låtar som man (jag) skriver så är handlar det ju sällan om bara en speciell situation, utan ett mishmash av lite allt möjligt. Kärnan är kanske en speciell händelse, men sen blandas det med mina erfarenheter, känslor, andras känslor, tankar osv. Men In time handlar främst om att inte vara rädd för att bryta upp och se sig runt efter något nytt. Ibland behövs något radikalt för att röra om lite och kunna hitta nya vägar.
När vi pratade sist pratade vi också om livet utanför musiken, bland annat om att du och din man kan sitta och dricka och bara vara. Nu kommer ett debutalbum som på många sätt handlar om att växa upp och om tiden som går. Har arbetet med albumet fått dig att se annorlunda på den där vardagen du pratade om då?
- Jag älskar fortfarande vardagen. Kanske att albumet handlar om det inom mig som jag behövt göra upp lite med för att kunna lämna. Kanske är detta album det där radikala jag nämnde förut, någon jag behöver göra för att kunna se på saker i ett nytt ljus. Eller så är det sådant jag kommer fundera på hela livet. Kanske sitter vi här om ett par år igen och så handlar min platta exakt om samma saker igen. Nej, men jag tror verkligen åldern 20-30 är formativa år och kanske förändras vi aldrig så mycket under ett decennium som just då. Därför finns det mycket spännande att hämta där som låtskrivare. Nu svarade jag inte riktigt på din fråga, men som sagt - jag älskar fortfarande vardagen!
 |
| Foto: Noomi Söderström |
På albumet finns en rörelse från den ensamma akustiska gitarren till ett betydligt större och mer storslaget ljud. Fanns det någon punkt under arbetet där du kände: "Nu börjar den här musiken låta som jag har hört den inom mig"?
- Haha, väldigt bra fråga! När jag och Norbert hade vårt första möte inför plattan så var min vision att det skulle bli en avskalad platta, så blev det inte. Ibland får man bara hänga med och se var processen tar en. Det är inte så att det alltid går att styra kreativa processer, dom får ett eget liv och då får man bara åka med.
Du ville spela in så mycket live som möjligt och beskriver kommunikationen som händer i rummet som viktig. Vad är det i den där kommunikationen mellan musiker som du tycker går förlorat när man bygger en låt lager för lager?
- Alltså nu har vi byggt en del lager på lager ändå, på grund av flera olika anledningar men mycket på grund av ovan nämnda process. Men i grunden tycker jag att jag ofta saknar kommunikationen och svängningarna. Att man spelar för inspelningens skull och inte lyssnar in musiken. Jag älskar att spela live och har inte gillar att spela in så mycket, så därför vill jag leta efter sätt där jag kan börja älska studiomiljön också.
I In time får basklarinetten en central roll, och du beskriver att alla instrument har sin plats. Hur mycket handlar ditt sätt att arrangera musik om att lämna utrymme snarare än att fylla det?
- Ah, det är viktigt. Ibland får man ta bort instrument när man sitter och lyssnar efter inspelningen och fundera över om dom verkligen ska vara med. "Blir det bättre utan bas här kanske?"
Du har arbetat länge som studio- och livemusiker, men nu beskrivs det som att du "blommar fullt ut på egen hand". Hur har det varit att kliva fram ur den rollen och låta ditt eget uttryck stå längst fram?
- Alltså jag har alltid haft mitt eget uttryck, det har bara inte varit rätt läge i livet förut. Jag har liksom lite svårt för uttrycket ”blommar fullt ut på egen hand”, för det låter nästan som att jag skulle vara färdig nu då, eftersom en blomma blommar över sen. Jag tänker bara att jag kommer fortsätta skriva musik och utforska, jag älskar låtskrivandet och vill bara hålla på och hålla på.
När A Summary är slut - vad hoppas du att lyssnaren har förstått eller känt som kanske inte går att säga med bara orden i låtarna?
- Att lyssnaren kanske fått reflektera över nåt i sitt eget liv. Eller helt enkelt bara haft en behaglig musikupplevelse som landat bra i kroppen. Som du skrev så är ju musik mer än orden och jag tror att vi som musikskapare inte alltid ska fundera så mycket vad lyssnaren tar med sig, det är liksom en del av själva mystiken.
Lyssna på In time här nedan!
