fredag 13 november 2020

"Vi drack drinkar och hade utsikt över Berlin."


The Chickpeas Band från Piteå släpper idag nya singeln I've been here before och dagen till ära intervjuas de om singeln, om att turnera med SJ och om deras favorit-tågsträcka bland annat. 

Berätta om I’ve been here before. Vad är det för en slags låt? 
- Det är en låt som verkligen är vi. Både musikaliskt och textmässigt. Musikaliskt för att den verkligen samlar ihop våra tio år på ett sätt - soundet som vi på många sätt hittat fram till genom alla inspelningar och spelningar hittills - tillsammans med stämmorna som var vår absoluta grundpelare, särskilt i början. Och storyn - om att växa upp, vilja se världen, se förändringar och förändra saker, och att vilja hitta hem. Det är vi helt enkelt! 

Ni har gått från att vara en kvartett till att bli en trio, hur har det påverkat ert sound? 
- Senaste åren så har vi väldigt sällan spelat utan att ha med någon extra musiker. Så på ett sätt så blir ju soundet inte så påverkat. Samtidigt så har vi så klart mist en röst med stark karaktär, och även munspelet som alltid funnits med i ljudbilden. Vi har ju också fått backa - se över gamla låtar och funderat över hur vi vill göra dem nu. Så en liten omstart - både för oss som grupp, men också soundmässigt. 

Är det mer musik på gång? 
- Det svarar vi så klart ja på! Singeln vi släpper nu är inte del av ett kommande album eller så, men vi har låtar som vi vill jobba mer med och så småningom också släppa. 

Ni har spelat ihop i tio år, om ni ska nämna tre saker som verkligen stått ut under de åren, vilka blir det då? 
- De två somrar (i början av Chickpeashistorien) då vi åkte på tågturné kommer ju för alltid leva kvar som nåt stort. Vi ville bara få ut och spela, och lilla vi ringde stora SJ som blev peppade och sa ja till våra idéer! Oj vad vi umgicks, släpade prylar, reste runt, träffade folk och framförallt - spelade live! 

- Vi hade ett samarbete med en tysk artist som heter Moritz för några år sedan. Han stannade till i Norrbotten och vi gjorde en miniturné tillsammans med honom här uppe. Året därpå åkte vi ner till Berlin och gjorde en miniturné tillsammans med honom och hans band där nere vilket var både häftigt och superkul. Vi blev bland annat guidade på cykel i staden och fick hänga med honom upp på ett höghustak där det bedrevs någon slags svartklubb. Vi drack drinkar och hade utsikt över Berlin. 

- Sist skulle vi nog ändå vilja säga våra relationer och familjer. Vi har verkligen följts åt i livet. Lite av en slump, och vissa saker kanske smittat lite! Under samma år träffade vi alla i bandet vår andra hälft. Sen har vi alla tre flyttat till samma område utanför Piteå. Och alla har vi barn lite i samma ålder. Och det mest fantastiska är att att alla våra familjer verkligen är en gemensam enhet - en Chickpeasfamilj. 

Ni har som sagt spelat ihop länge, hur kommer det sig att det dröjde med debutalbumet?
- Vi har ju alltid sett på oss själva mer som ett liveband än ett studioband, och det har gjort att vi överlag spelat otroligt mycket live. Så tiden har varit begränsad - det är nog den största anledningen. Och den andra delen handlar nog om tålamod. Det var nog inte förrän 2019 som vi både hittade tiden och samtidigt hade tillräckligt många låtar som vi kände höll måttet för att fylla ett album.

Hur kom ni fram till bandnamnet? Antar att ni är ett stort fan av kikärtor?
- Haha, ja precis. Det var exakt så, vi spånade bandnamn när en av oss sa något i stil med att "kikärtor är ju gott, det gillar vi ju, och Chickpeas låter ju härligt!"

Ni är från Piteå med omnejd, vad har ni för smultronställen där?
- Åh, det finns så många! Gläntan ute vid havet, Råberget med sin magiska utsikt, badplatsen vid Bruket i Alterdalen.

Ni har tidigare, i samarbete med SJ, spelat i Bistrovagnar. Har ni någon speciell anekdot från en sådan spelning?
- Oj, det är så många härliga knasiga minnen. Alla gånger vi fick ropa ut i högtalarna att vi skulle spela och publiken som kom till bistrovagnarna var så förvånade men glada att det var livemusik. En gång när Elin råkade hälla ut yoghurt över hela sig typ samtidigt som vi skulle börja spela under en frukostspelning, haha (det var minst sagt trångt vid bordet där vi satt och spelade) 

- Och när vi tog det lugnt en morgon eftersom tåget skulle vara sent. Men vi missade uppdateringen och tåget hade kört ikapp tiden och vi fick springa genom Umeå 06:00 på morgonen och hann precis ropa till konduktören så att han väntade in oss på perrongen. Tåget blev 3 minuter sent på grund av oss.

Vilken är den vackraste tågsträckan som ni åkt?
- Absolut Riksgränsen-Narvik. Vi var i princip ensamma i vår vagn - tog varsin rad och tryckte näsorna mot fönstret för att verkligen ta in den helt otroliga utsikten! Rälsen hänger i princip utanpå en bergsvägg rakt ovanför fjorden… Magiskt.

Blir det fler tågturnéer längre fram tror ni?
Ja… Hur magiska de än var - så innebär den typen av turnerande också otroligt mycket slit. All packning och instrument släpas ju till tåg, mellan tåg, upp på tåg, in i kupéer osv. Händerna är alltid fulla och det är rätt tufft. Vi spelade ju också minst en gång per dag på de där turnéerna, så efter några veckor var vi slut… Men. Med lite andra förutsättningar - någon magiskt lösning med alla grejer, mer tid på varje plats osv - då är det väl ett lätt ja!

Hur har situationen med Corona påverkat er som band?
- Vår plan denna sommar var ett gäng livespelningar, som vi så klart hade sett fram mycket emot. Få möta publik, och göra det vi gillar allra mest - spela för dem! Men så klart så har ju det mesta ställts in, och vi har fått tänka om. Till exempel gjort en liten livesession, spelat in och gjort musikvideo. Eftersom vi alla också har andra jobb så är det ju inte så att våra liv står och faller med dessa spelningar som det gör för många andra i musikbranschen. Samtidigt så är det ju något vi alla älskar och vill hålla på med, så det är klart det är himla trist när det liksom försvinner från kartan.

Många artister har börjat streama små konserter via sociala medier, är det något som ni också skulle kunna tänka er att göra?
- Vi har pratat om det men det har tagit emot lite att inte få den där kontakten med publiken. Men vi planerar faktiskt att göra en liten mini-livestream nu den 20 november, så vem vet, vi kanske får mersmak!

När ni står på scen, vad vill ni ge och vad kan publiken förvänta sig?
- Vi älskar ju att spela live och att få möta de som gillar vår musik på riktigt. Publiken kan förvänta sig sväng, ös men också närvaro och finstämdhet. Mycket mellansnack, anekdoter och genuin spelglädje!

Vad har ni för framtidsplaner som band?
- Vi vill fortsätta hålla på - det är väl nummer ett! Få fortsätta skriva musik som vi kan dela med andra människor. Förhoppningsvis kunna bidra med något i deras liv, och i retur få de där magiska energikickarna som bara en riktigt härlig livespelning kan ge!

Om det var möjligt, vilken tidpunkt i musikhistorien skulle ni vilja besöka?
- Oj vad svårt. Hm. Emil drömmer i alla fall om att få besöka Rock n’ Rollens storhetstid på 50-talet.

Lyssna på I've been here before här nedan!